Red Nose day Tournament
Äre mars elle'?
Här kommer några färska bilder från min vårpromenad!
Ensam frisk
Är man konstig...
I England passar den kombinationen tydligen inte... Hjälp mej!
Tjenamoss
Vädret tog emot mig med storm när jag anlände (okej, kanske inte storm, men kraftig vind och regn) men idag har det spruckit upp och förmiddagen inbjöd till en liten löprunda i solskenet. Innan jag går ut igen ska jag nu steka ägg och äta av min svenska kaviar innan tuben blir uttömd av någon annan i det här huset! (megastor risk)
Måste bara passa mig för det överkänsliga brandlarmet som de varnat mig för: läskigt.
Bizzi
Om 5 dagar är jag hemma igen... Vad fort tiden här har gått!
Det är sol i Brighton!
Och så var det gröttajm
Fy 17 vad mätt man blir!! Tror inte jag kommer orka äta upp allt. Jag har blandat ut gröten med jordgubbssylt, russin och skivad banan för att få det att smaka bättre. Jag var helt enkelt tvungen att göra över med lite havregryn kände jag! Dessutom kan det hända att jag har blivit inspirerad av Dom som har ätit likadan gröt de senaste dagarna. Fast han skär inte sin banan med kniv... Han tar små tuggor som han spottar ut i gröten. Jag upptäckte detta när jag satt i mitt rum och hörde "tugg spott tugg spott tugg spott" från köket, så jag kollade ut och kom på honom på bar gärning!!
Djävulens utskott fångad på film
Hackandet hörs dock knappt på filmen, i alla fall inte jämfört med hur det låter i verkligheten!!
Måste bara få säga att...
Onda krafter
...och den ville inte ge upp heller, inte ens när jag drog för gardinerna så att den inte längre kunde se in i rummet. Den bara fortsatte att flyga rakt emot fönstret och hacka med näbben som en galning. Tänk er vad mycket den måste ha hackat när jag faktiskt trodde att det regnade!
Igår frågade Jo mig om jag hade matat fåglar, för att en liten fågel hade skrämt upp henne genom att gång på gång flyga in i hennes fönster och hacka på rutan. Självklart svarade jag att jag inte hade matat några fåglar, men vi hade lite roligt åt detta... Jo hade varit rädd att fågeln verkligen skulle lyckas ta sig in, för den verkade minst sagt vanvettig. Jag är också tacksam att min ruta inte gick sönder. Tack tack.
Jag vill aldrig igen bli väckt halv sju på en söndagmorgon när jag inte behöver gå upp, allra minst av någon som är mindre än en kubikdecimeter. Dessutom kunde jag ju inte somna om, eftersom fågelfät inte gav sig. Grrrr!
Vi kallar den nu "Djävulens utskott på Dartmouth Close"!
Så sjukt fränt!!
Torkandes på soffan i två dygn...
Nyfriterade! Goda!
Hur dagen har hånat och retat mig idag
2, När jag kom hem kände jag för att göra muffins, som jag inte har kunnat göra på länge eftersom jag inte hade känt mig tillräckligt förberedd inför tentan. Alltså börjar jag leta recept på nätet... Jag hade bara två ägg, så jag såg extra till att leta reda på ett recept med enbart två ägg. När jag precis hade börjat komma igång hoppar Dom upp från soffan och frågar om han får hjälpa till. Visst, vad kul! Blir ju roligare om man är två liksom... så Dom frågar mig vad han kan göra, och jag säger att han kan knäcka äggen i kastrullen med det smälta smöret.
"Oh shit!" hör jag bara sen, och då har killen på något sätt råkat missa kastrullen och i stället knäckt ägget över den heta plattan som den tidigare stått på, och ägget puttrade och fräste såklart hej vilt!
Dom fick kila iväg till affären och köpa nya ägg...!
"Jag står här och rör runt i mjölet tills du kommer tillbaka" ropade jag ut till honom i hallen innan han hann iväg. Det tyckte jag var en sarkastisk och rolig kommentar! Hehe.
3, När Dom gått kom Alec in i köket, och utstötte ett "bläää" när han fick se det halvt stekta, halvt rinniga ägget som befann sig på plattan. "Vet du vad ett ägg egentligen är?" frågade han. Innan jag hade hunnit svara på frågan, besvarade han den själv. "Det är hönsmens!" Hm, trevligt.
4, Medan jag städade upp resten av hönsmensen passade Alec på att visa sina skrapsår som han fått på rumpan av att ramla i trappen.
5, Hann inte göra klart muffinsen innan jag behövde åka iväg för att hinna till badmintonen i tid. Där visade det sig att den andra tjejen slutat... Vilket betydde att jag blev ensam kvar med en engelsman och en maltes, och eftersom vi nu bara är tre stycken funderar de på att dra in hela gruppen.
6, När jag kom hem bakade jag klart muffinsen. De allra flesta svämmade över i ugnen, vilket inte ser så snyggt ut, men samtidigt innebär det att jag måste äta utfluten muffin från plåten, vilket inte är helt tokigt.
7, Jag fick några bakpotatisar av Alec och bestämde mig för att prova att göra egna hemmagjorda chips. Letade upp på internet hur man skulle göra och det verkade inte så svårt, så jag satte igång att skiva potatis med osthyvel. När jag nästan var klar med första potatisen rök en bit av min tumnagel med på köpet, vilket gjorte ont (milt uttryckt) och blödde. Dessutom har jag fläckat ner mina kläder med potatissaft.
Chipsen blir inte klara förräns i morgon... De ligger och torkar på soffan nu, så slutresultatet får jag inte förrän då.
8, Jag lider av fomo (fear of missing out) när Dom inte kommer hem efter en frisbeeträning, vilket innebär att han har gått ut med de andra i laget... vilket jag också vill!!!!!! Det är jätteroligt, och nu är inte jag med. Vad mycket jag känner att jag går miste om då!
Sofias sensationella mat
Hamburgare med bröd
Innehåll: Bröd, kött, ketchup, grilldressing, tomat, gurka, sallad
Ätvänlighet: Passar bara vuxna munnar på grund av höjden, och är därför barnförbjuden
Betyg: Syndigt gott 5/5
Kokt ägg som gulan åkt igenom
Innehåll: Vita och gula
Underhållning: Hög nivå, eftersom man förväntar sig att gulan ska vara i mitten, och inte utanför.
Smaksensation: Enformigt, såvida man inte skär isär ägget och blandar ihop gulan med vitan. 2/5
2-flugor-i-en-smäll-macka
Innehåll: Oanvändbart pitabröd utan fyllningshål, överblivna avokado som blivit mjuka, apelsinjuice, mjölk, salt och kryddor.
Syfte: Göra över med mat som går att äta, men som skulle behöva slängas dagen efter.
Tillagningssätt: Rör ihop finhackade gamla grönsaker och stek på hög värme. Tillsätt smaksättning, juice och vätskor efter behag. Låt puttra. Släng på bröd.
Uppfyllande av förväntning: Smakar okidoki och chockar alla som ser den äckelfärgade geggan. 4/5
Ris och kyckling i sötsur sås
Innehåll: Ris, kyckling, sötsur sås, klippt vårlök.
Upplevelse: Imponerande, men var är de levande ljusen och orkidéerna?
Nöje: Inget alls, men fruktansvärt gott. 0/5
Potatis med långa groddar
Innehåll: Potatis
Tillagningssätt: Antingen pilla bort groddarna och tillaga potatisen, eller låta potatisen ligga kvar i skåpet några månader till och bjuda hem vännerna på potätfest.
Lustighet: Nästan full pott.
Smak: Vanlig potatis 3/5
På besök i Canterbury
Först gick vi runt i lilla staden Canterbury, kollade in det som fanns där och käkade lunch. Det tog inte så värst lång stund, men Dom hade varit förutseende och tagit med sig en frisbee som vi spelade med i en park. Kul!!
Där höll jag på att för andra gången bli bestulen på min handväska, som jag lagt bredvid Doms ryggsäck och våra jackor precis intill där vi spelade. Som tur var upptäckte jag tjuven i tid, så jag sprang ifatt tjejen som tagit väskan när hon bara hunnit typ 20 meter. Dom verkade också bli lite chockad av detta, och därför höll vi stenhård superkoll på alla som ens kom i närheten av oss resten av tiden!
Dom som har spelat frisbee i snart ett år är ganska mycket bättre än mig, och kan mer avancerade kast. Det höll dock på att gå väldigt tokigt när han kastade frisbeen högt upp i luften, rakt, kraftfullt och träffsäkert bara några centimeter från en intet ont anande tants huvud. Hon gick så fridfullt på trottoaren bredvid en hyfsat trafikerad bilväg. Ni skulle ha sett chocken i hennes ögon när hon vrider på huvudet och får se en frisbee komma vinande emot henne från parken intill. Som tur var undvek hon den precis!
Jag viker mig dubbel av skratt och Dom utbrister förfärat "Den skulle ju gå i en kurva!!". Tanten gav honom en mördande blick och skyndade vidare.
Efter ett tag kom det en liten kille och studerade vårt spel noggrant. Han såg ut att vara i treårsåldern och efter ett tag trodde han sig att gå fram och prata med Dom. Efter cirka en minut hör jag hur Dom säger "I don't speak French.", vilket jag tyckte var väldigt roligt av två anledningar!
1, Om man tycker att en treåring pratar så sluddrigt att man inte förstår, så skulle jag inte anta att han är så välutvecklad att han förstår en sarkastisk kommentar av den typen.
2, Ifall det visade sig att treåringen verkligen pratade franska, så tycker jag att det vore lite för mycket begärt att förvänta sig att han skulle förstå en hel mening som "I don't speak French" på engelska också. Det kunde i alla fall inte jag när jag var tre.
Det visade sig att killen verkligen kom från Frankrike när hans några år äldre bror kom fram och också ville vara med och spela. Då gick det lättare att höra att de pratade franska med varandra (och med oss uppenbarligen). Jag hade en väldigt enkel konversation med treåringen och hann tömma ut hela mitt franska ordförråd på mindre än en minut. Jag blev jättelycklig över att jag kunde konversera på franska, även om det bara var saker i stil med "Jag heter Sofia. Vad heter du?" Haha.
Det gick inte så bra att spela frisbee med en treåring och en sexåring dock... Dom kom med den idiotiska och förmanande kommentaren "Du måste ta det försiktigt när du passar till dem", precis som om jag skulle ha tagit i med all min kraft och suttat frisbeen på dem så hårt jag kunde! Jag var så försiktig att frisbeen landade precis framför fötterna på dem, så det så!
Sen sa vi au revoir och stack...
...hem till Dom där vi åkte ut på en trivsam cykeltur. Vi skrev en lapp till hans mamma att jag hade lånat hennes cykel, så att hon inte skulle tro att den var snodd när hon kom hem från jobbet.
Det tog jättelång tid att ställa in min cykelhjälm så att den passade mitt huvud som var mycket mindre än dens huvud som hade använt hjälmen förra gången.
När jag var liten hade jag en mössa. Det var en cool mössa som jag och min mamma fetdiggade, och mormor kunde inte förstå hur jag kunde gå omkring i den för hon tyckte den var rent av hemsk. Okej, den var lite speciell... Det kan jag väl gå med på då! Hur som helst så var alfabetet broderat runt om på mössan, men man hade varit tvungen att kapa bort alla bokstäver efter Q, eftersom den annars hade blivit alldeles för stor. Sedan dess är jag väldigt medveten om den ynkliga omkrets jag har på mitt huvud, och detta fick jag återuppleva nu!
Det var sjukt länge sedan jag hade cykelhjälm, men jag kände mig så förståndig som tog på mig det...
Ni inser väl även att detta betyder att jag har styrt ett fordon i vänstertrafik! Det är höga coolhetspoäng på det!!
När vi kom tillbaka hem till Dom hade hans mamma kommit hem. Hon var jättetrevlig och ville bjuda på en massa grejer. Jag tackade och tog emot...! Dessutom hade jag sådan extrem tur att det nästan inte var sant, för hon hade tagit med sig fyra splitt nya tjejtidningar hem som hon givmilt gav bort till mig... Hon jobbar på en skönhetssalong och de får massa dam- och tjejtidningar dit helt gratis, varav enbart de mest exklusiva (som tex Vogue) behålls. De andra hade hon tänkt lägga i återvinningen, men eftersom de inte har någon pappersåtervinning på hennes jobb hade hon tagit med dem hem. När hon såg min tjejväska i tamburen hade hon väntat med att slänga tidningarna, och i stället frågat om jag hade lust att ta dem. Det hade jag så klart! Lycka.
Jag hade även med mig lite svenskt godis som present till Dom. Han blev verkligen förtjust i det!
Om ni undrar vad det är för träklossar som ligger där huller om buller så är det inte någon slags engelsk modern konst, utan det där spelet där man ska bygga upp ett torn och sen dra ut så många klossar som möjligt utan att det rasar, om ni känner till det? Ni skulle veta vad jag ägde det spelet!!
På tåget hem började jag bläddra i en av mina nyvunna tidningar och börjar läsa denna intervju med någon skådespelerska som jag aldrig hade hört om förut. Inte långt in i intervjun stöter jag på meningen "No, she's a smorgardsbord", med betydelsen "Nej, hon är en blandning av lite allt möjligt". Vad finurligt!
Jag skulle bara bra gärna vilja veta en grej... Hur uttalar man det engelska ordet smorgardsbord??
Bilder: Vägen från mitt hus till havet
Som ni ser slutar regnbågen på min gata. Det är också lite speciellt!
Nu har vi kommit en liten bit på väg, och man kan se en bit av hästhagen. Det lilla svarta framför buskaget är en liten ponny. De andra hästarna är utanför bilden. Mitt rum är innanför det nedre fönstret på högergaveln.
Här är några av de andra hästarna och utsikt över området där jag bor.
Så här ser det ut när man kommit uppför krönet. Det finns två vägar att gå om man vill gå ner till havet, antingen genom stadsdelen Whitehawk, eller på en jättelång gräsmatta där folk brukar promenera med sina hundar.
Jag föredrar den eviga gräsattan!
Där finns också en läktare som bara står där rakt upp och ner... Jag fattar inte vad man ska titta på därifrån. Det ser jättedumt ut! Är det någon av er som har någon aning om vad läktaren kan vara till för, så berätta gärna!! Jag får kraftig huvudbry av detta varje gång jag går förbi!
Efter ett tag kommer finfin utsikt över Brighton centrum!
En del sätter sig till och med häromkring bara för att kolla på utsikten!
Till slut kommer man ner till bebyggelsen, och man kan skymta Brightons berömda pir.
Detta ser ut som om jag tog kortet på kvällen, vilket jag inte gjorde. Det blev så för att solen sken så starkt att alla färger mattades ner...
Festligt blev det
Råkade tappa några kokosflarn över smeten... "Skit" tänkte jag, men sen kom jag på att jag ju kunde prova att strö ut dem över hela kakan. Det blev jättefestligt!
Hälsar på
Men när ingen annan är här känns det faktiskt tomt, så det gäller att ta sig för med saker att göra, dvs: BJUDA HEM FOLK OCH HÄLSA PÅ ANDRA!
Alltså tog jag tåget till Winchester för att se hur min halvsvenska huskamrat Alec bor. Jag möttes av honom och hans kompis Frank på tågstationen när jag klev av, och de gav mig en guidad visning av staden från bilen. Vi åkte även in på ett massivt hotellområde där Alec jobbade när han fortfarande bodde hemma. Det är ett väldigt högt rankat hotell, och en gång fick Alec köra in Hugh Grants bil i garaget när han var där och sov över.
Efter det åkte vi till en fin uteservering som de båda tyckte att jag skulle se. Det låg precis vid ett vattendrag och trädgården var väldigt prydligt iordninggjord. Här är Alec mätt och belåten!
Senare var det dags för att kolla in staden till fots. Jag uppskattade verkligen att Alec och Frank ansträngde sig för att jag skulle få se så mycket som möjligt.
Här är katedralen, fast vi kunde inte gå in, för det var ett bröllop där inne...
Vi stannade till vid en glassbil som stod fast placerad ett stycke bort, och vi tog oss varsin mjukglass. Det var länge sen jag åt mjukglass! Sedan började vi gå någon typ av vandringsled, men det tyckte vi blev tråkigt efter några minuter, så vi vände tillbaka och åkte till ett kasino där vi spelade biljard en timme. Det var roligare!
När vi kom hem till Alec var hans mamma och låtsaspappa där. De hade lagat mat till oss, men det ställde vi i kylskåpet så länge, för vi bestämde oss för att gå ut med dem och deras vänner och sätta oss på den lokala puben ett litet tag. Det blev ändå ganska länge, men det var en väldigt trevlig kväll, och sen åt vi curryräkorna och riset tillsammans när vi kom hem i stället. Alecs mamma tycker att det är väldigt bra att jag har flyttat in i samma hus som Alec, så att han kan ha någon att träna sin svenska på när inte hon är där.
När jag kom hem nästa dag, efter en skön natts sömn och en härlig frukost, som enligt Alecs låtsaspappa såg väldigt svensk ut, gick jag igenom mina bilder på mobilen... och hittade den här videon som Alec måste ha filmat på uteserverigen utan min vetskap. Kan väl inte säga att den är speciellt intressant, men jag blev bara så förvånad (och dessutom kan man se en exklusiv skymt av mig alldeles i början)!
Maximalt medtagande på flygplan
Nu är jag tillbaka i England igen och har skänkt lite godis till min halvsvenske huskamrat. Har ätit en del själv också och tagit det lugnt.
Måste bara berätta om flygresan hit! På flygplatsen blev jag först nekad att checka in mitt bagage eftersom det vägde 2 hekto för mycket. Hallå!? (Någon som kan gissa vilket flygbolag det var?) Var då tvungen att öppna väskan och grabba en näve med lite linnen som jag pulade ner i en redan halvfull kasse som jag innan hade lagt andra kläder i, för att få igenom detta som handbagage. Problemet var då att jag hade två handbagage, en väska och en plastkasse. Jag fick ställa mina saker på en våg för att kontrollera att det inte vägde mer än 10kg. Det gjorde det inte, men jag fick en tillsägelse om att jag skulle fixa till handbagaget, så att det rymdes i en och samma väska.
- "Måste jag göra det nu?"
- "Nej det räcker att du har gjort det när du boardar planet."
Så jag gick igenom och tänkte/hoppades att ingen skulle kommentera på att jag hade en kasse bredvid handväskan, för det skulle inte gå ihop sig att lägga allt i ett!! För säkerhets skull ställde jag mig bland de första i kön, så att jag ändå skulle hinna försöka packa om ifall jag skulle få en till tillsägelse. Tur var väl det, för en kvinna kom fram till mig...
- "Är båda de handbagagen dina?"
- "Ja."
- "Tror du att du kan göra om dem till ett bagage? Annars måste du betala för en till väska."
- "Jag kan försöka. Jag har mest kläder här i, så jag får väl gå in på toan och ta på mig mer."
- "Det vore bra."
Så jag hoppade ut ur min plats i kön, och slank in på tjejtoan där jag tog på mig allt jag kunde ha på mig samtidigt, vilket var 8 lager av tröjor/linnen, fyra par byxor och en kjol. Det tog sin lilla tid, och det var knöligt med piratbyxor under mina vanliga jeans. Kände mig helt plötsligt väldigt obekväm och stor, och inte minst väldigt väldigt varm.
Lyckades efter detta i alla fall trycka ner kassen i min väska och kom på flyget som en av de sista, men med kom jag! Skämdes dock enormt över min urusla mismatch med röda ärmar, massa linnen och en blå mönstrad tunika över. Kanske var brallorna ändå värst - underst hade jag ett par leggings, ovanpå ett par piratbyxor, över det ett par långa jeans och som grädde på moset ett par knälånga grå mjukisbyxor. Över detta kom sedan även en kort lila kjol.
Kände mig som om jag hade på mig en riktig tjockisdräkt under.Tack säger jag bara för att jag inte kände någon på planet!
Kände mig givetvis tvungen att förklara omständigheterna för den jag satt bredvid, så att han inte skulle tro att jag var knäpp. Hans dotter frågade om jag alltid hade så mycket kläder på mig. Jag svarade nej!
Vi hade ganska trevligt på flyget i alla fall och han jag satt bredvid visade sig vara gymnasielärare i matte och engelska. Han gav mig lite tidningar och ett skrivhäfte där jag skulle skriva ner så många olika engelska uttal av bokstavsföljden -ough som möjligt. Det finns åtta totalt, och jag kom på sex stycken helt själv, utan knappt någon hjälp alls, vilket väl måste vara godkänt... Om någon undrar fick jag med mig hela listan på en liten lapp, så jag kan publicera den om någon skulle bli nyfiken!
Det roligaste var att gå på toa i min sällsamma klädnad och dra ner tre gylfar på raken. Borde provas av alla! Det är en underlig känsla...
Novell: Vägen till vågen
Sofia rensade ut alla de grejer som hon förmodade att hon inte skulle ha mer användning av i England, och packade ner dem i sin nya, rymliga resväska. Till stor del utgjordes det av de saker som hon hämtat upp i Tyskland några veckor tidigare, men också tjocka tröjor och överflödiga onödigheter. Hon greppade handtaget och lyfte upp väskan en bit över marken för att få en uppfattning om dess vikt. Med en dyster suck ställde hon tillbaka den på golvet. Det här såg inte bra ut. Flygbolaget skulle endast tillåta femton kilo bagage per person, och detta hade Sofia med lätthet lyckats överstiga. Det ledde hur som helst inte till någon större oro inom henne, då de saker hon valt att inte ta med sig till Sverige skulle komma att ligga i tryggt fövar och vänta på henne tills hon återvände. Frågan var bara hur mycket som behövdes packas ur för att komma så nära femtonkilosgränsen som möjligt utan att spräcka den. Det fanns bara en enda utväg.
Ett muntert ansikte mötte henne vid entrén när hon ringt på klockan hos sin nästboende grannes dörr. Sofia presenterade sig vid namn och sa att hon bodde i hus nummer nio alldeles intill. Därefter förklarade hon att hon skulle resa hem till Sverige en vecka och behövde låna en våg för att väga sin väska på. Hon tillfogade även att hon visste att det var en mycket märklig fråga, men mannen i dörren visade sig trots detta faktum vara väldigt tillmötesgående. Han sprang genast in i köket och kom ut med en liten våg. Sen slog han sig drastiskt för pannan och utstötte "Men hur efterbliven är inte jag! Du ska ju väga din väska på den här eller hur? Den här kan bara med upp till fem kilo, men jag ska ringa frugan och höra om vi har en rejälare". Efter ett kort samtal stod det klart att ingen våg fanns att tillgå, så Sofia tackade för sig och begav sig till nästa hus. Där fick hon inget svar, så hon gick vidare och ringde på en dörrklocka till. Inget svar där heller. När hon nu gick vidare längs gatan till nästa hus fick hon känslan av att som barn gå runt i grannskapet utklädd till påskkärring med söta små trekantsformade brev och förhoppningar om godis. Nu hade hon inga brev, utan sökte bara desperat efter en våg. Med nytt mod vände hon sig om igen och korsade gatan ännu en gång för att försöka vid hus nummer tre.
"Kom in, kom in" skrockade den vithårige farbrorn vänligt när han öppnat dörren. Sofia hann knappt presentera sig förrän hon blev avbruten av "Sofia! Vilket vackert namn. Det betyder visdom på grekiska". Bruce som mannen hette, höll låda en bra stund om allt möjligt innan Sofia, tack vare hans fru Fleur, fick komma till tals och förklara sitt ärende om vågen. Det äldre paret var oerhört glada att kunna hjälpa till, och Bruce sprang upp till badrummet för att hämta deras våg med raketfart. Med en skiftnyckel lyckades han till Sofias glädje självmant ställa om displayen från pund till kilo, vilket gjorde den läsbar även för en vanlig europé som hon. Därefter putsade Fleur av den tunna yta av damm som samlats som ett lager av att ingen använt vågen på ett tag. Innan Sofia hann tacka för sig och gå ut genom dörren blev hon bjuden på en kopp te, vilket hon uppskattande tackade ja till. "Vad synd att du inte kom lite tidigare. Då hade du kunnat äta frukost med oss också" sa Fleur. De hade en trevlig pratstund i köket, och Sofia blev visad på fotografier av fem små knattar till barnbarn. Till slut kände hon att det var dags för henne att gå hem, men hon fick försäkra dem om att hon skulle komma tillbaka och hälsa på när hon kommit tillbaka från Sverige igen. "Det är bara att du tittar över, närhelst du vill". Dörren slog igen. Uppdraget var utfört.
När Sofia med vågen i hand kom in i sitt rum vägde hon först sig själv och sedan sig och väskan tillsammans för att med grundläggande matematikkunskaper kunna räkna ut väskans vikt. Det gav ett resultat på fyra kilo för mycket. Som van resenär och packare visste hon genast besked. Hon flängde upp väskan och tog ut de tyngsta sakerna som hon proppade ner i sitt handbagage utan att få det att verka misstänksamt tungt.
Hon vägde väskan igen, vilket den här gången visade en laglig vikt på fjorton och ett halvt kilo. För skojs skull tog hon även tag i handbagaget för att konstatera att tyngre handbagage hade hon nog aldrig tidigare haft. Nu skulle det bära det av.
Epilog
Sofia anlände säkert till Sverige tillsammans med två andra svenska studenter som känt igen henne på flygplatsen. De tre satte sig brevid varandra i mitten av planet och läste tjejtidningar över varandras axlar, och när flyget hade landat och bagaget hämtats upp önskade de varandra trevligt påsklov innan de begav sig åt olika håll. Klockan två på natten svensk tid var resan fullbordad, och efter att ha gått igenom en hög av viktig post somnade Sofia gott i sin säng en timme senare.
Tre trötta, mosiga tjejer i flygstolar
