Grattis Mamma på din födelsedag!
Tänk att du blivit så stor! Din present från mig är 2 biljetter till Sven-Ingvars konsert på Konventum i Örebro den 13 mars. Hoppas att du blir glad för det :) Du kan hämta ut biljetterna hos närmaste ATG-ombud med en kod jag skickar till dig på mejlen!
Jag har en annan överraskninig också! Jag fick jobbet jag var och provjobbade för igår... Fantastiskt! Så jag jobbar nu inom marknadsföringsbranschen med start i morgon!
Ha nu en riktigt riktigt härlig dag! Kram
Hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra!
Jag har en annan överraskninig också! Jag fick jobbet jag var och provjobbade för igår... Fantastiskt! Så jag jobbar nu inom marknadsföringsbranschen med start i morgon!
Ha nu en riktigt riktigt härlig dag! Kram
Hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra hurra!
Smartare lillebror
Detta klipp är värt ett garv!
Visste inte att det fanns såna
Medan jag höll på att tina upp gårdagens mat i micron åt mig själv ringer det i telefonen. Mycket trevligt. Som alla telefonförsäljare, presenterade sig även denna väldigt snabbt med både namn och firma, utan att jag lyckats greppa om varken det ena eller det andra!
Skillnaden var att denna telefonförsäljare (som jag tror mig uppfatta hade ett latinoaktigt klingande namn) var så klämkäck att det slår alla andra med hästlängder!
Han frågade hur jag mådde idag, vilket ju var hyggligt... Jag sa att jag mådde bra, men frågade inte honom tillbaka, eftersom jag inte visste vad jag skulle ha för nytta av att få reda på svaret. (Vill ju givetvis inte låta snorkig, men ni fattar...)
Så frågar han efter Stig Eriksson, vilket ju är min pappa, och jag talar om att han inte är hemma just för tillfället.
- "Men du kanske är frugan i huset?"
- "Ehh, nej. Jag är dottern."
- "Jaha... ok. (tystnad) Nu blev det pinsamt!" säger han då.
Så vi avslutar samtalet.
Jag kan för mitt liv inte begripa varför han la till "Nu blev det pinsamt" på slutet!
Visste inte ens att man kunde säga så som telefonförsäljare!!
Det var då på TIDEN! (samt berättelsen om en dröm)
Nu äntligen lyckades jag skapa ett lite vintrigare tema till min blogg. Det osar nytt och fräscht!!
Det är dags att gå och lägga mig och läsa de sista sidorna i Camilla Läckbergs "Isprinsessan" :)
Hoppas bara att jag inte kommer drömma så otäckt som förra natten... Vaknade faktiskt med tårar i ansiktet!
Jag drömde att jag skulle köpa en grej, men vad jag inte hade begripit var att jag var tvungen att betala mer ju längre jag uppehöll expediten i kassan. Så när han hela tiden höjde priset var jag ju tvungen att ifrågasätta hur det hade kunnat bli dyrare utan att jag lagt till någonting... och stegvis blev vi då mer och mer irriterade på varandra. Uppenbarligen skulle det ske underförstått att betalningen gick till på detta vis!
Det slutade med att jag fick bege mig pank därifrån, utan varor och utan att ha förstått varför jag blev av med alla mina pengar!
Är det inte meningen att man ska få komma till ro och vila upp sig under natten, och inte behöva gräma sig över problem som inte finns!!!?
Det är dags att gå och lägga mig och läsa de sista sidorna i Camilla Läckbergs "Isprinsessan" :)
Hoppas bara att jag inte kommer drömma så otäckt som förra natten... Vaknade faktiskt med tårar i ansiktet!
Jag drömde att jag skulle köpa en grej, men vad jag inte hade begripit var att jag var tvungen att betala mer ju längre jag uppehöll expediten i kassan. Så när han hela tiden höjde priset var jag ju tvungen att ifrågasätta hur det hade kunnat bli dyrare utan att jag lagt till någonting... och stegvis blev vi då mer och mer irriterade på varandra. Uppenbarligen skulle det ske underförstått att betalningen gick till på detta vis!
Det slutade med att jag fick bege mig pank därifrån, utan varor och utan att ha förstått varför jag blev av med alla mina pengar!
Är det inte meningen att man ska få komma till ro och vila upp sig under natten, och inte behöva gräma sig över problem som inte finns!!!?
Försöker...
...att ändra min hemska heder... förlåt mig... header (!) här på bloggen. Fattar nu inte hur jag kunde vara så genialisk i somras och lyckas designa min blogg, utan att vara kapabel att ändra den igen ett halvår senare.
Är jättetrött på det där ansiktet.
Grymt*
*Alltså inte grymt som i "coolt", utan grymt som det där irriterade lätet, ni vet!
Är jättetrött på det där ansiktet.
Grymt*
*Alltså inte grymt som i "coolt", utan grymt som det där irriterade lätet, ni vet!
Dear friends,
mina planer inför våren ser ut så här: Den 23 eller 24 januari flyttar jag till Brighton i England, för att läsa 30p engelska via Göteborgs universitet. Jag kommer hem igen någon gång efter den 9 juni, så att vi kan fira sommaren tillsammans :)
Än så länge vet jag inte så mycket om någonting vad det gäller min vistelse i England, men jag kommer fortsätta att skriva när jag kommer dit.
Tills dess passar jag på att vila upp mig här hemma och beta av listan med kompisar jag måste träffa innan jag åker iväg.
Som vissa av er kanske märkt ligger bloggen på lågvarv för tillfället. Något inlägg kan dyka upp då och då, men i det stora hela drar bloggandet igång igen den 24 janne!
Hoppas ni har glidit väl in i det nya året!! (Direktöversättning från vanligt förekommande tysk fras)
Än så länge vet jag inte så mycket om någonting vad det gäller min vistelse i England, men jag kommer fortsätta att skriva när jag kommer dit.
Tills dess passar jag på att vila upp mig här hemma och beta av listan med kompisar jag måste träffa innan jag åker iväg.
Som vissa av er kanske märkt ligger bloggen på lågvarv för tillfället. Något inlägg kan dyka upp då och då, men i det stora hela drar bloggandet igång igen den 24 janne!
Hoppas ni har glidit väl in i det nya året!! (Direktöversättning från vanligt förekommande tysk fras)
Förstå mig
Hur kan det finnas så trögfattade människor...?
Som till exempel servitören på restaurangen jag åt på för någon dag sen, som måste ha trott att jag satt och flörtade febrilt med honom. Försökte få ögonkontakt hela tiden, men det var för att vi ville få betala någon gång! ...inte av någon annan anledning.
Efter ett tag tittar han mig i ögonen, vinkar, ler och vänder sig till några andra gäster för att fråga om de ville ha mer kaffe.
Jag känner mig alltid som en liten dum brud när jag blir missförstådd, och på något sätt gillar jag inte det!
Som till exempel servitören på restaurangen jag åt på för någon dag sen, som måste ha trott att jag satt och flörtade febrilt med honom. Försökte få ögonkontakt hela tiden, men det var för att vi ville få betala någon gång! ...inte av någon annan anledning.
Efter ett tag tittar han mig i ögonen, vinkar, ler och vänder sig till några andra gäster för att fråga om de ville ha mer kaffe.
Jag känner mig alltid som en liten dum brud när jag blir missförstådd, och på något sätt gillar jag inte det!
Därför bör man avsky paraplyer
1, Man kan få en spets i ögat
2, Man kan få en spets som dras genom håret och sliter till när någon passerar förbi
3, Man måste springa sicksack runt alla med stora paraplyer
4, De vänder sig ut och in när det blåser
5, De skymmer sikten vid konserter
6, Man kan råka göra någon annan illa
7, De måste fällas ihop innan man går in i en affär, vilket ödslar tid och kraft
8, Det tar tid innan de torkar. Om man lägger det blött i en låda, så blir allt i lådan blött
9, Om man går två under paraplyet, och den korta håller i skaftet, så gnids tyget mot huvudet på den längre vilket dels är obekvämt och dels gör håret elektriskt.
10, När man går två under paraplyet skymmer det sikten för den längre, om den korta håller paraplyet för lågt, och därför måste den längre kolla ner på stenarna i backen, vilket är långtråkigt
11, Man kan bli skrapad av tyget eller en metallstång, när någon fäller upp sitt paraply
12, Det är jobbigt för armen att göra motstånd när det blåser åt olika håll
2, Man kan få en spets som dras genom håret och sliter till när någon passerar förbi
3, Man måste springa sicksack runt alla med stora paraplyer
4, De vänder sig ut och in när det blåser
5, De skymmer sikten vid konserter
6, Man kan råka göra någon annan illa
7, De måste fällas ihop innan man går in i en affär, vilket ödslar tid och kraft
8, Det tar tid innan de torkar. Om man lägger det blött i en låda, så blir allt i lådan blött
9, Om man går två under paraplyet, och den korta håller i skaftet, så gnids tyget mot huvudet på den längre vilket dels är obekvämt och dels gör håret elektriskt.
10, När man går två under paraplyet skymmer det sikten för den längre, om den korta håller paraplyet för lågt, och därför måste den längre kolla ner på stenarna i backen, vilket är långtråkigt
11, Man kan bli skrapad av tyget eller en metallstång, när någon fäller upp sitt paraply
12, Det är jobbigt för armen att göra motstånd när det blåser åt olika håll
Dubbelrum
Ni har väl inte glömt tidernas mest korkade par? OM ni nu har det, så här kommer en återblick från programmet semestersvenskar som gick på tv för ett tag sen...
Jag gillar att de inte ens känner till begreppet "dubbelrum" när det är ett så pass välkänt koncept; double room, doppelzimmer, dubbelrum... etc.
Undrar om Fritidsresor tar åt sig av kritiken!?
Jag gillar att de inte ens känner till begreppet "dubbelrum" när det är ett så pass välkänt koncept; double room, doppelzimmer, dubbelrum... etc.
Undrar om Fritidsresor tar åt sig av kritiken!?
Tre saker jag inte vill bli frågad
1, Och vad gör man i Sköllersta på en fredagskväll då?
2, Dricker du grönt, svart eller rött te? (Enligt mig är nästan allt te gult och genomskinligt)
3, (Det tredje är inte direkt en fråga, men man förväntas i alla fall veta något). Åh, du kommer från Sverige! Dig glädjer jag mig åt att få prata med... Våra länder har ju SÅ mycket gemensam historia!!
2, Dricker du grönt, svart eller rött te? (Enligt mig är nästan allt te gult och genomskinligt)
3, (Det tredje är inte direkt en fråga, men man förväntas i alla fall veta något). Åh, du kommer från Sverige! Dig glädjer jag mig åt att få prata med... Våra länder har ju SÅ mycket gemensam historia!!
Hur man campar längs med Hjälmaren
Förra året i maj arrangerade skolan ett utbyte med Belgien, och jag fick hem en snubbe vid namn Dimitri. Vi har inte hörts av speciellt mycket under året så man skulle lätt ha kunnat tro att vår bekantskap skulle rinna ut i sanden.
Det var fem dagar innan jag skulle flytta till Tyskland som jag fick ett mejl av Dimitri och hans vän Kristof; att de skulle komma och hälsa på oss redan nästa dag! Just det... nästa dag klockan 11 skulle de anlända på Bromma flygplats!
Detta samtidigt som jag fortfarande jobbar, läser sommarkurs på KTH, planerar min flytt och noggrant planerar så att jag ska hinna träffa mina kompisar på kvällarna. Iiiiinte så lägligt för ett besök från Belgien alltså! ...men vad gör man inte om inte åtminstone erbjuda dem husrum över en natt (eftersom de uppenbarligen räknat med detta).
Kvällen när de kom hade jag sen innan planerat att hitta på någonting tillsammans med min vän Isac, och det var någonting jag inte tänkte rubba på för deras skull, så mina föräldrar fick agera värdar för kvällen. När jag kom hem vid halv tolv sov alla redan så sött!
Dagen efter var det min tur att vara trivsel-Torsten, och så här såg det ut vid frukostbordet den morgonen.
Dimitris smaklökar kinkar sig lite och till frukost äter han bara vitt rostat bröd utan smör eller annat pålägg tillsammans med lite apelsinjuice.
De hade alltså kommit från Belgien för att campa längs med Hjälmaren (när man läser detta bör man fnissa), så jag skulle köra dem in till Ekeby-Almby varifrån de skulle gå in till stan.
Dimitri sa "I really like this country. That's weird". Jag visste inte vad jag skulle svara på det så jag log bara.
På vägen dit kände jag för att introducera dem för lite svensk kultur så jag lärde dem att säga "Stig-Helmer-frilla" (med tanke hur Dimitris hår såg ut när han gick upp) men det tyckte de var svårt att uttala.
Så då lyssnade vi på svennebanan och jag lärde dem att säga just svennebanan. Det gick bättre!
Jag hade lite tid över så jag passade på att gå med en liten sväng på vandringsleden innan jag var tvungen att dra hem igen i bilen. Jag fick då bära Kristofs ryggsäck. Kolla hur jag ser ut som en tysk redan!!! En tvättäkta tysk turist!
När vi gått ett tag passerar vi ett område med hus och Dimitri och Kristof vänder sig båda om och pekar "Vad är det DÄR??" på en gammal brun midsommarstång. De såg ut att tro att det var ett religiöst monument eller något liknande för de vart alldeles över sig givna...
Därför lät jag oss inte gå förbi utan att provdansa runt den, så att de skulle se vilken funktion den fyller!
Vi drog fyra danser, räven raskar över isen, karusellen, små grodorna och vi äro musikanter...
Här får ni se ett smakprov!
Det var fem dagar innan jag skulle flytta till Tyskland som jag fick ett mejl av Dimitri och hans vän Kristof; att de skulle komma och hälsa på oss redan nästa dag! Just det... nästa dag klockan 11 skulle de anlända på Bromma flygplats!
Detta samtidigt som jag fortfarande jobbar, läser sommarkurs på KTH, planerar min flytt och noggrant planerar så att jag ska hinna träffa mina kompisar på kvällarna. Iiiiinte så lägligt för ett besök från Belgien alltså! ...men vad gör man inte om inte åtminstone erbjuda dem husrum över en natt (eftersom de uppenbarligen räknat med detta).
Kvällen när de kom hade jag sen innan planerat att hitta på någonting tillsammans med min vän Isac, och det var någonting jag inte tänkte rubba på för deras skull, så mina föräldrar fick agera värdar för kvällen. När jag kom hem vid halv tolv sov alla redan så sött!
Dagen efter var det min tur att vara trivsel-Torsten, och så här såg det ut vid frukostbordet den morgonen.
Dimitris smaklökar kinkar sig lite och till frukost äter han bara vitt rostat bröd utan smör eller annat pålägg tillsammans med lite apelsinjuice.
De hade alltså kommit från Belgien för att campa längs med Hjälmaren (när man läser detta bör man fnissa), så jag skulle köra dem in till Ekeby-Almby varifrån de skulle gå in till stan.
Dimitri sa "I really like this country. That's weird". Jag visste inte vad jag skulle svara på det så jag log bara.
På vägen dit kände jag för att introducera dem för lite svensk kultur så jag lärde dem att säga "Stig-Helmer-frilla" (med tanke hur Dimitris hår såg ut när han gick upp) men det tyckte de var svårt att uttala.
Så då lyssnade vi på svennebanan och jag lärde dem att säga just svennebanan. Det gick bättre!
Jag hade lite tid över så jag passade på att gå med en liten sväng på vandringsleden innan jag var tvungen att dra hem igen i bilen. Jag fick då bära Kristofs ryggsäck. Kolla hur jag ser ut som en tysk redan!!! En tvättäkta tysk turist!
När vi gått ett tag passerar vi ett område med hus och Dimitri och Kristof vänder sig båda om och pekar "Vad är det DÄR??" på en gammal brun midsommarstång. De såg ut att tro att det var ett religiöst monument eller något liknande för de vart alldeles över sig givna...
Därför lät jag oss inte gå förbi utan att provdansa runt den, så att de skulle se vilken funktion den fyller!
Vi drog fyra danser, räven raskar över isen, karusellen, små grodorna och vi äro musikanter...
Här får ni se ett smakprov!
Min mamma från gettot
Det oskyldigt blonda stripraka håret har visat sig ingiva en falsk trygghet om att andra ord än äppelpaj och strandtomt knappast skulle kunna passera hennes läppar... men så kom dagen!
Dagen då min mamma yttrade att gitarristens spel lät haschat! haschat!!!
Jag sa att det osade otroligt mycket getto, men det visste hon inte vad det var :) så jag kan nog andas ut igen trots allt...
Dagen då min mamma yttrade att gitarristens spel lät haschat! haschat!!!
Jag sa att det osade otroligt mycket getto, men det visste hon inte vad det var :) så jag kan nog andas ut igen trots allt...
En eller ingen?
Om du bara rent hypotetiskt låtsas att du har EN enda tand kvar... som sitter mitt fram på underkäken. Skulle du då ta bort den så att hela munnen blev tom, eller låta den sitta kvar och utmärka sig? Svara i kommentarsfältet!
kom att tänka på...
...den dagen när burmesen och thailändaren sa "Vi råkas" till varandra innan de lämnade affären.
Kanske en fras man borde börja använda?!
Skönaste kommentaren
Två tyskar står framför kassan och granskar cigaretthyllan...
De står och kollar så länge, så länge.
När det blir tomt på andra kunder frågar jag dem om jag kan hjälpa till med något, och då säger de att de letar efter de billigaste cigaretterna. Jag pekar ut vilka två valmöjligheter de har, och tyskarna frågar då vilket av dessa paket som är mest likt Marlboro.
Jag är inte rätt person att fråga när det gäller cigaretter, och var desvärre inte kapabel att komma med ett hjälpsamt svar (det lät på tyskarna som att jag borde ha provrökt alla och gjort en jämförelse dem sinsemellan)!
Då säger den svenska gubben som står bakom dem i kön "It doesn't matter. You will die anywhere!"
HA HA HA HA !
HA HA HA !
HA HA !
HA !
Det var en störtskön kommentar bara så som han menade den, men sen att han dessutom sa fel (att de skulle dö var som helst) gjorde det ÄNNU roligare!!
Det är i såna stunder man vill ha någon bredvid sig så att man kan garva löst tillsammans, när de andra har gått...
Så jag vill utlysa en varning för kolavippade tyskar i sommar... man kan finna dem var som helst om de har en cigg i handen!
Ni visste väl det...
...att jag inte skulle kunna hålla mig borta från min blogg innan jag åkte till Tyskland!?
Idag lät jag min mamma spendera lite kvalitetstid med mig, så vi åkte till skogen för att plocka blåbär!
Så här såg det ut när jag precis hade börjat plocka i min röda hink.
Mamma gjorde den där grejen som man gör med småbarn, och höll båda hinkarna bakom ryggen, så att jag fick peka på en arm... Då fick jag den röda hinken och hon fick den vita. Jiiiihooooo!
Mamma hade röd jacka på sig, så jag kunde hela tiden se var hon var. Praktiskt!
En gång gallskrek hon ut i tomma luften "SOOOOFIIIIAAA" för att hon var rädd att jag hade försvunnit... jag hade nämligen en grön tröja på så jag var mycket svårare att få syn på!
Om ni tittar jättenoga kanske ni kan se mig i den här bilden... det är lite svårt, men kolla långt till höger...
Precis, ni såg mig inte... Om ni gjorde det så är det läskigt, för det var jag som tog bilden!
Vem var det som stiftade uttrycket "Bland kottar och bär"? Astrid Lindgren? Ibland har man faktiskt användning för det.
När jag satt i godan ro och plockade märkte jag att några bär var missformade. Undrar om blåbär också kan få fel antal kromosomer som vi människor kan??
Ett ljud i skogen gjorde mig rädd... so I hid behind a tree...
...men det var ingen björn i skogen som kommit för att äta upp mig! Puh!
Det här är mina bär! Det syns på min blick.. Tro inte att du kan komma och inkräkta i min hink, för det är mina bär... ingen annans... bara mina bär!
I Finland heter hink fortfarande spann. Spann! Det ordet som man använde på 700-talet före Kristus i Sverige! Det använder de i Finland NU!
När jag skulle gå hem var min hink tipsy (halvfull)! Nu har min hink inga fötter... men jag säger bara det, att OM hon hade haft fötter, då hade hon definitivt varit rund under dem!
Det värsta med att plocka blåbär är att man får röda fingrar...
Så såg i alla fall mina händer ut! Nu undrar ni väl hur jag har tagit kortet, och det kan ni ju fundera på...
Några bär la vi i plastglas och fryste in i stora frysen i magasinet, för de är för skrymmande att ha här inne i den lilla frysen. Då får vi inte plats med köttfärs och broccoli och sånt som vi behöver!
Med de andra blåbären åt vi efterätt (eller det hade varit en efterrätt om vi hade ätit det efter en annan måltid i alla fall)... och jag bakade muffins! De blev jättefina och toppiga. Den här muffinsen fick sin första utomhusvistelse, och dog ung och lycklig!
Idag lät jag min mamma spendera lite kvalitetstid med mig, så vi åkte till skogen för att plocka blåbär!
Så här såg det ut när jag precis hade börjat plocka i min röda hink.
Mamma gjorde den där grejen som man gör med småbarn, och höll båda hinkarna bakom ryggen, så att jag fick peka på en arm... Då fick jag den röda hinken och hon fick den vita. Jiiiihooooo!
Mamma hade röd jacka på sig, så jag kunde hela tiden se var hon var. Praktiskt!
En gång gallskrek hon ut i tomma luften "SOOOOFIIIIAAA" för att hon var rädd att jag hade försvunnit... jag hade nämligen en grön tröja på så jag var mycket svårare att få syn på!
Om ni tittar jättenoga kanske ni kan se mig i den här bilden... det är lite svårt, men kolla långt till höger...
Precis, ni såg mig inte... Om ni gjorde det så är det läskigt, för det var jag som tog bilden!
Vem var det som stiftade uttrycket "Bland kottar och bär"? Astrid Lindgren? Ibland har man faktiskt användning för det.
När jag satt i godan ro och plockade märkte jag att några bär var missformade. Undrar om blåbär också kan få fel antal kromosomer som vi människor kan??
Ett ljud i skogen gjorde mig rädd... so I hid behind a tree...
...men det var ingen björn i skogen som kommit för att äta upp mig! Puh!
Det här är mina bär! Det syns på min blick.. Tro inte att du kan komma och inkräkta i min hink, för det är mina bär... ingen annans... bara mina bär!
I Finland heter hink fortfarande spann. Spann! Det ordet som man använde på 700-talet före Kristus i Sverige! Det använder de i Finland NU!
När jag skulle gå hem var min hink tipsy (halvfull)! Nu har min hink inga fötter... men jag säger bara det, att OM hon hade haft fötter, då hade hon definitivt varit rund under dem!
Det värsta med att plocka blåbär är att man får röda fingrar...
Så såg i alla fall mina händer ut! Nu undrar ni väl hur jag har tagit kortet, och det kan ni ju fundera på...
Några bär la vi i plastglas och fryste in i stora frysen i magasinet, för de är för skrymmande att ha här inne i den lilla frysen. Då får vi inte plats med köttfärs och broccoli och sånt som vi behöver!
Med de andra blåbären åt vi efterätt (eller det hade varit en efterrätt om vi hade ätit det efter en annan måltid i alla fall)... och jag bakade muffins! De blev jättefina och toppiga. Den här muffinsen fick sin första utomhusvistelse, och dog ung och lycklig!
Den bortglömda 15-kronorssedeln
Har suttit ett tag nu och pysslat med design till bloggen, trots att jag inte tänkte "inviga" den förrän jag flyttar till Tyskland om en månad...
Så detta är bara ett testinlägg!
Dock delar jag gärna med mig av minnet efter den odrägliga varelse som förstörde min förmiddag. Historien var denna:
En äldre man har precis betalat sina varor i kassan, och frågar om han får växla pengar. Givetvis får han det, och jag mottar en fryspåse med enkronor uppblandat med gamla kaksmulor. Farbrorn verkar förarga sig något över att jag kontrollräknar kronorna medans de fortfarande ligger kvar i påsen utan att ta ut dem, så han förtydligar flera gånger att det ÄR femton kronor.
- Vill du ha en femma och en tia då? säger jag, medans jag sållar ut kronorna bland de krossade kakorna.
- Nej, jag ska ha en sidel, säger farbrorn.
- En vad?
- En sidel! En selma!
- Vill du ha en sedel? Men du har ju bara femton kronor, svarar jag och tänker att jag inte riktigt fattar galoppen här.
- Ja, ge mig en sån nu då!
- Njaej, du får nog nöja dig med en tia och en femma... Det är femton kronor, lika mycket som du gav mig, säger jag. Den minsta sedeln vi har är ju värd tjugo kronor!
- Har ni slutat med femtonkronorssedlar i den här affärn! utstöter farbrorn chockartat.
Jag gör mitt bästa för att inte le i mjugg när jag får en medlidande blick från tanten som nu vänt sig om för att lyssna till vår konversation.
- Men vad är det du menar? Vill du ha ett presentkort eller en check? frågar jag den äldre mannen.
- NEEEJ! Jag ska växla till en sidel!! Farbrorn tycker nu att jag är helt kockobello, så han säger till mig på skarpen.
Det här ska jag anmäla! Du har ju uppenbarligen ingen koll!
- Vänta lite så ska jag höra med de andra i personalen om de förstår vad du menar, säger jag i trevlig ton.
- Nej, nu går jag! svarar gubben tillbaka.
- Men om du väntar lite så kanske du kan få det du vill, säger jag i inte längre så trevlig ton. Så gubben står kvar.
Både Johan och Patrik dyker upp på en gång. Gubben börjar förklara vad han vill, och ser ut som om han förväntar sig att de båda ska ge mig ett kok stryk för att jag inte gjort honom till viljes.
- Jag vill ha en sidel!
- En cider?
- Nej, en Selma.
- Du vill växla till en tjuga alltså, säger Johan och tar fram en tjuga.
- Ja! Precis en sån är det jag ska ha, utropar gubben. Förstår du det nu? säger han och spänner ögonen i mig!
Han lämnar över femman och tian som han bytt till sig av mig, och tar förnöjt emot tjugolappen.
- Men det här är ju bara femton kronor, upptäcker Johan.
- Ja, men det var ju HON som gav det till mig, säger gubben och riktar ett anklagande finger mot mig.
Johan måste då repetera det som jag precis hade sagt, att tjugo kronor är den minsta sedeln som finns, och att han behöver fem kronor till.
- Jah, det kan du väl få, svarar gubben då som om det vore den lättaste och självklaraste saken i världen!! och plockar mycket riktigt ut en femma till ur plånboken. Vad gör man inte för att bli av med de här dumskallarna? såg han ut att tänka...
Så detta är bara ett testinlägg!
Dock delar jag gärna med mig av minnet efter den odrägliga varelse som förstörde min förmiddag. Historien var denna:
En äldre man har precis betalat sina varor i kassan, och frågar om han får växla pengar. Givetvis får han det, och jag mottar en fryspåse med enkronor uppblandat med gamla kaksmulor. Farbrorn verkar förarga sig något över att jag kontrollräknar kronorna medans de fortfarande ligger kvar i påsen utan att ta ut dem, så han förtydligar flera gånger att det ÄR femton kronor.
- Vill du ha en femma och en tia då? säger jag, medans jag sållar ut kronorna bland de krossade kakorna.
- Nej, jag ska ha en sidel, säger farbrorn.
- En vad?
- En sidel! En selma!
- Vill du ha en sedel? Men du har ju bara femton kronor, svarar jag och tänker att jag inte riktigt fattar galoppen här.
- Ja, ge mig en sån nu då!
- Njaej, du får nog nöja dig med en tia och en femma... Det är femton kronor, lika mycket som du gav mig, säger jag. Den minsta sedeln vi har är ju värd tjugo kronor!
- Har ni slutat med femtonkronorssedlar i den här affärn! utstöter farbrorn chockartat.
Jag gör mitt bästa för att inte le i mjugg när jag får en medlidande blick från tanten som nu vänt sig om för att lyssna till vår konversation.
- Men vad är det du menar? Vill du ha ett presentkort eller en check? frågar jag den äldre mannen.
- NEEEJ! Jag ska växla till en sidel!! Farbrorn tycker nu att jag är helt kockobello, så han säger till mig på skarpen.
Det här ska jag anmäla! Du har ju uppenbarligen ingen koll!
- Vänta lite så ska jag höra med de andra i personalen om de förstår vad du menar, säger jag i trevlig ton.
- Nej, nu går jag! svarar gubben tillbaka.
- Men om du väntar lite så kanske du kan få det du vill, säger jag i inte längre så trevlig ton. Så gubben står kvar.
Både Johan och Patrik dyker upp på en gång. Gubben börjar förklara vad han vill, och ser ut som om han förväntar sig att de båda ska ge mig ett kok stryk för att jag inte gjort honom till viljes.
- Jag vill ha en sidel!
- En cider?
- Nej, en Selma.
- Du vill växla till en tjuga alltså, säger Johan och tar fram en tjuga.
- Ja! Precis en sån är det jag ska ha, utropar gubben. Förstår du det nu? säger han och spänner ögonen i mig!
Han lämnar över femman och tian som han bytt till sig av mig, och tar förnöjt emot tjugolappen.
- Men det här är ju bara femton kronor, upptäcker Johan.
- Ja, men det var ju HON som gav det till mig, säger gubben och riktar ett anklagande finger mot mig.
Johan måste då repetera det som jag precis hade sagt, att tjugo kronor är den minsta sedeln som finns, och att han behöver fem kronor till.
- Jah, det kan du väl få, svarar gubben då som om det vore den lättaste och självklaraste saken i världen!! och plockar mycket riktigt ut en femma till ur plånboken. Vad gör man inte för att bli av med de här dumskallarna? såg han ut att tänka...
