Sofia

Det är underskattat att bjuda in sig själv hem till andra! Det blir oftast väldigt trevligt, och i förrgår var det min andra huskompis Doms tur att få besök av mig.


Först gick vi runt i lilla staden Canterbury, kollade in det som fanns där och käkade lunch. Det tog inte så värst lång stund, men Dom hade varit förutseende och tagit med sig en frisbee som vi spelade med i en park. Kul!!
Där höll jag på att för andra gången bli bestulen på min handväska, som jag lagt bredvid Doms ryggsäck och våra jackor precis intill där vi spelade. Som tur var upptäckte jag tjuven i tid, så jag sprang ifatt tjejen som tagit väskan när hon bara hunnit typ 20 meter. Dom verkade också bli lite chockad av detta, och därför höll vi stenhård superkoll på alla som ens kom i närheten av oss resten av tiden!
Dom som har spelat frisbee i snart ett år är ganska mycket bättre än mig, och kan mer avancerade kast. Det höll dock på att gå väldigt tokigt när han kastade frisbeen högt upp i luften, rakt, kraftfullt och träffsäkert bara några centimeter från en intet ont anande tants huvud. Hon gick så fridfullt på trottoaren bredvid en hyfsat trafikerad bilväg. Ni skulle ha sett chocken i hennes ögon när hon vrider på huvudet och får se en frisbee komma vinande emot henne från parken intill. Som tur var undvek hon den precis!
Jag viker mig dubbel av skratt och Dom utbrister förfärat "Den skulle ju gå i en kurva!!". Tanten gav honom en mördande blick och skyndade vidare.

Efter ett tag kom det en liten kille och studerade vårt spel noggrant. Han såg ut att vara i treårsåldern och efter ett tag trodde han sig att gå fram och prata med Dom. Efter cirka en minut hör jag hur Dom säger "I don't speak French.", vilket jag tyckte var väldigt roligt av två anledningar!
1, Om man tycker att en treåring pratar så sluddrigt att man inte förstår, så skulle jag inte anta att han är så välutvecklad att han förstår en sarkastisk kommentar av den typen.
2, Ifall det visade sig att treåringen verkligen pratade franska, så tycker jag att det vore lite för mycket begärt att förvänta sig att han skulle förstå en hel mening som "I don't speak French" på engelska också. Det kunde i alla fall inte jag när jag var tre.

Det visade sig att killen verkligen kom från Frankrike när hans några år äldre bror kom fram och också ville vara med och spela. Då gick det lättare att höra att de pratade franska med varandra (och med oss uppenbarligen). Jag hade en väldigt enkel konversation med treåringen och hann tömma ut hela mitt franska ordförråd på mindre än en minut. Jag blev jättelycklig över att jag kunde konversera på franska, även om det bara var saker i stil med "Jag heter Sofia. Vad heter du?" Haha.
Det gick inte så bra att spela frisbee med en treåring och en sexåring dock... Dom kom med den idiotiska och förmanande kommentaren "Du måste ta det försiktigt när du passar till dem", precis som om jag skulle ha tagit i med all min kraft och suttat frisbeen på dem så hårt jag kunde! Jag var så försiktig att frisbeen landade precis framför fötterna på dem, så det så!
Sen sa vi au revoir och stack...
...hem till Dom där vi åkte ut på en trivsam cykeltur. Vi skrev en lapp till hans mamma att jag hade lånat hennes cykel, så att hon inte skulle tro att den var snodd när hon kom hem från jobbet.



Det tog jättelång tid att ställa in min cykelhjälm så att den passade mitt huvud som var mycket mindre än dens huvud som hade använt hjälmen förra gången.
När jag var liten hade jag en mössa. Det var en cool mössa som jag och min mamma fetdiggade, och mormor kunde inte förstå hur jag kunde gå omkring i den för hon tyckte den var rent av hemsk. Okej, den var lite speciell... Det kan jag väl gå med på då! Hur som helst så var alfabetet broderat runt om på mössan, men man hade varit tvungen att kapa bort alla bokstäver efter Q, eftersom den annars hade blivit alldeles för stor. Sedan dess är jag väldigt medveten om den ynkliga omkrets jag har på mitt huvud, och detta fick jag återuppleva nu!



Det var sjukt länge sedan jag hade cykelhjälm, men jag kände mig så förståndig som tog på mig det...
Ni inser väl även att detta betyder att jag har styrt ett fordon i vänstertrafik! Det är höga coolhetspoäng på det!!

När vi kom tillbaka hem till Dom hade hans mamma kommit hem. Hon var jättetrevlig och ville bjuda på en massa grejer. Jag tackade och tog emot...! Dessutom hade jag sådan extrem tur att det nästan inte var sant, för hon hade tagit med sig fyra splitt nya tjejtidningar hem som hon givmilt gav bort till mig... Hon jobbar på en skönhetssalong och de får massa dam- och tjejtidningar dit helt gratis, varav enbart de mest exklusiva (som tex Vogue) behålls. De andra hade hon tänkt lägga i återvinningen, men eftersom de inte har någon pappersåtervinning på hennes jobb hade hon tagit med dem hem. När hon såg min tjejväska i tamburen hade hon väntat med att slänga tidningarna, och i stället frågat om jag hade lust att ta dem. Det hade jag så klart! Lycka.

Jag hade även med mig lite svenskt godis som present till Dom. Han blev verkligen förtjust i det!



Om ni undrar vad det är för träklossar som ligger där huller om buller så är det inte någon slags engelsk modern konst, utan det där spelet där man ska bygga upp ett torn och sen dra ut så många klossar som möjligt utan att det rasar, om ni känner till det? Ni skulle veta vad jag ägde det spelet!!



På tåget hem började jag bläddra i en av mina nyvunna tidningar och börjar läsa denna intervju med någon skådespelerska som jag aldrig hade hört om förut. Inte långt in i intervjun stöter jag på meningen "No, she's a smorgardsbord", med betydelsen "Nej, hon är en blandning av lite allt möjligt". Vad finurligt!
Jag skulle bara bra gärna vilja veta en grej... Hur uttalar man det engelska ordet smorgardsbord??