Sofia

Det är underskattat att bjuda in sig själv hem till andra! Det blir oftast väldigt trevligt, och i förrgår var det min andra huskompis Doms tur att få besök av mig.


Först gick vi runt i lilla staden Canterbury, kollade in det som fanns där och käkade lunch. Det tog inte så värst lång stund, men Dom hade varit förutseende och tagit med sig en frisbee som vi spelade med i en park. Kul!!
Där höll jag på att för andra gången bli bestulen på min handväska, som jag lagt bredvid Doms ryggsäck och våra jackor precis intill där vi spelade. Som tur var upptäckte jag tjuven i tid, så jag sprang ifatt tjejen som tagit väskan när hon bara hunnit typ 20 meter. Dom verkade också bli lite chockad av detta, och därför höll vi stenhård superkoll på alla som ens kom i närheten av oss resten av tiden!
Dom som har spelat frisbee i snart ett år är ganska mycket bättre än mig, och kan mer avancerade kast. Det höll dock på att gå väldigt tokigt när han kastade frisbeen högt upp i luften, rakt, kraftfullt och träffsäkert bara några centimeter från en intet ont anande tants huvud. Hon gick så fridfullt på trottoaren bredvid en hyfsat trafikerad bilväg. Ni skulle ha sett chocken i hennes ögon när hon vrider på huvudet och får se en frisbee komma vinande emot henne från parken intill. Som tur var undvek hon den precis!
Jag viker mig dubbel av skratt och Dom utbrister förfärat "Den skulle ju gå i en kurva!!". Tanten gav honom en mördande blick och skyndade vidare.

Efter ett tag kom det en liten kille och studerade vårt spel noggrant. Han såg ut att vara i treårsåldern och efter ett tag trodde han sig att gå fram och prata med Dom. Efter cirka en minut hör jag hur Dom säger "I don't speak French.", vilket jag tyckte var väldigt roligt av två anledningar!
1, Om man tycker att en treåring pratar så sluddrigt att man inte förstår, så skulle jag inte anta att han är så välutvecklad att han förstår en sarkastisk kommentar av den typen.
2, Ifall det visade sig att treåringen verkligen pratade franska, så tycker jag att det vore lite för mycket begärt att förvänta sig att han skulle förstå en hel mening som "I don't speak French" på engelska också. Det kunde i alla fall inte jag när jag var tre.

Det visade sig att killen verkligen kom från Frankrike när hans några år äldre bror kom fram och också ville vara med och spela. Då gick det lättare att höra att de pratade franska med varandra (och med oss uppenbarligen). Jag hade en väldigt enkel konversation med treåringen och hann tömma ut hela mitt franska ordförråd på mindre än en minut. Jag blev jättelycklig över att jag kunde konversera på franska, även om det bara var saker i stil med "Jag heter Sofia. Vad heter du?" Haha.
Det gick inte så bra att spela frisbee med en treåring och en sexåring dock... Dom kom med den idiotiska och förmanande kommentaren "Du måste ta det försiktigt när du passar till dem", precis som om jag skulle ha tagit i med all min kraft och suttat frisbeen på dem så hårt jag kunde! Jag var så försiktig att frisbeen landade precis framför fötterna på dem, så det så!
Sen sa vi au revoir och stack...
...hem till Dom där vi åkte ut på en trivsam cykeltur. Vi skrev en lapp till hans mamma att jag hade lånat hennes cykel, så att hon inte skulle tro att den var snodd när hon kom hem från jobbet.



Det tog jättelång tid att ställa in min cykelhjälm så att den passade mitt huvud som var mycket mindre än dens huvud som hade använt hjälmen förra gången.
När jag var liten hade jag en mössa. Det var en cool mössa som jag och min mamma fetdiggade, och mormor kunde inte förstå hur jag kunde gå omkring i den för hon tyckte den var rent av hemsk. Okej, den var lite speciell... Det kan jag väl gå med på då! Hur som helst så var alfabetet broderat runt om på mössan, men man hade varit tvungen att kapa bort alla bokstäver efter Q, eftersom den annars hade blivit alldeles för stor. Sedan dess är jag väldigt medveten om den ynkliga omkrets jag har på mitt huvud, och detta fick jag återuppleva nu!



Det var sjukt länge sedan jag hade cykelhjälm, men jag kände mig så förståndig som tog på mig det...
Ni inser väl även att detta betyder att jag har styrt ett fordon i vänstertrafik! Det är höga coolhetspoäng på det!!

När vi kom tillbaka hem till Dom hade hans mamma kommit hem. Hon var jättetrevlig och ville bjuda på en massa grejer. Jag tackade och tog emot...! Dessutom hade jag sådan extrem tur att det nästan inte var sant, för hon hade tagit med sig fyra splitt nya tjejtidningar hem som hon givmilt gav bort till mig... Hon jobbar på en skönhetssalong och de får massa dam- och tjejtidningar dit helt gratis, varav enbart de mest exklusiva (som tex Vogue) behålls. De andra hade hon tänkt lägga i återvinningen, men eftersom de inte har någon pappersåtervinning på hennes jobb hade hon tagit med dem hem. När hon såg min tjejväska i tamburen hade hon väntat med att slänga tidningarna, och i stället frågat om jag hade lust att ta dem. Det hade jag så klart! Lycka.

Jag hade även med mig lite svenskt godis som present till Dom. Han blev verkligen förtjust i det!



Om ni undrar vad det är för träklossar som ligger där huller om buller så är det inte någon slags engelsk modern konst, utan det där spelet där man ska bygga upp ett torn och sen dra ut så många klossar som möjligt utan att det rasar, om ni känner till det? Ni skulle veta vad jag ägde det spelet!!



På tåget hem började jag bläddra i en av mina nyvunna tidningar och börjar läsa denna intervju med någon skådespelerska som jag aldrig hade hört om förut. Inte långt in i intervjun stöter jag på meningen "No, she's a smorgardsbord", med betydelsen "Nej, hon är en blandning av lite allt möjligt". Vad finurligt!
Jag skulle bara bra gärna vilja veta en grej... Hur uttalar man det engelska ordet smorgardsbord??

Här bor jag i huset längst till höger. Katten på vägen är min grannkatt Marmalade!
Som ni ser slutar regnbågen på min gata. Det är också lite speciellt!


Nu har vi kommit en liten bit på väg, och man kan se en bit av hästhagen. Det lilla svarta framför buskaget är en liten ponny. De andra hästarna är utanför bilden. Mitt rum är innanför det nedre fönstret på högergaveln.


Här är några av de andra hästarna och utsikt över området där jag bor.


Så här ser det ut när man kommit uppför krönet. Det finns två vägar att gå om man vill gå ner till havet, antingen genom stadsdelen Whitehawk, eller på en jättelång gräsmatta där folk brukar promenera med sina hundar.




Jag föredrar den eviga gräsattan!
Där finns också en läktare som bara står där rakt upp och ner... Jag fattar inte vad man ska titta på därifrån. Det ser jättedumt ut! Är det någon av er som har någon aning om vad läktaren kan vara till för, så berätta gärna!! Jag får kraftig huvudbry av detta varje gång jag går förbi!


Efter ett tag kommer finfin utsikt över Brighton centrum!


En del sätter sig till och med häromkring bara för att kolla på utsikten!


Till slut kommer man ner till bebyggelsen, och man kan skymta Brightons berömda pir.



Detta ser ut som om jag tog kortet på kvällen, vilket jag inte gjorde. Det blev så för att solen sken så starkt att alla färger mattades ner...

Synd att jag inte kan lägga in lukter på bloggen. Då skulle ni få sukta efter min härliga kladdkaka som jag bakat!

Råkade tappa några kokosflarn över smeten... "Skit" tänkte jag, men sen kom jag på att jag ju kunde prova att strö ut dem över hela kakan. Det blev jättefestligt!

Nu under påsklovet bor jag mer eller mindre helt själv här i huset, eftersom de andra är lediga i hela tre veckor! Tänk den som hade så långt påsklov, vad lycklig man skulle vara...

Men när ingen annan är här känns det faktiskt tomt, så det gäller att ta sig för med saker att göra, dvs: BJUDA HEM FOLK OCH HÄLSA PÅ ANDRA!

Alltså tog jag tåget till Winchester för att se hur min halvsvenska huskamrat Alec bor. Jag möttes av honom och hans kompis Frank på tågstationen när jag klev av, och de gav mig en guidad visning av staden från bilen. Vi åkte även in på ett massivt hotellområde där Alec jobbade när han fortfarande bodde hemma. Det är ett väldigt högt rankat hotell, och en gång fick Alec köra in Hugh Grants bil i garaget när han var där och sov över.
Efter det åkte vi till en fin uteservering som de båda tyckte att jag skulle se. Det låg precis vid ett vattendrag och trädgården var väldigt prydligt iordninggjord. Här är Alec mätt och belåten!



Senare var det dags för att kolla in staden till fots. Jag uppskattade verkligen att Alec och Frank ansträngde sig för att jag skulle få se så mycket som möjligt.
Här är katedralen, fast vi kunde inte gå in, för det var ett bröllop där inne...



Vi stannade till vid en glassbil som stod fast placerad ett stycke bort, och vi tog oss varsin mjukglass. Det var länge sen jag åt mjukglass! Sedan började vi gå någon typ av vandringsled, men det tyckte vi blev tråkigt efter några minuter, så vi vände tillbaka och åkte till ett kasino där vi spelade biljard en timme. Det var roligare!



När vi kom hem till Alec var hans mamma och låtsaspappa där. De hade lagat mat till oss, men det ställde vi i kylskåpet så länge, för vi bestämde oss för att gå ut med dem och deras vänner och sätta oss på den lokala puben ett litet tag. Det blev ändå ganska länge, men det var en väldigt trevlig kväll, och sen åt vi curryräkorna och riset tillsammans när vi kom hem i stället. Alecs mamma tycker att det är väldigt bra att jag har flyttat in i samma hus som Alec, så att han kan ha någon att träna sin svenska på när inte hon är där.

När jag kom hem nästa dag, efter en skön natts sömn och en härlig frukost, som enligt Alecs låtsaspappa såg väldigt svensk ut, gick jag igenom mina bilder på mobilen... och hittade den här videon som Alec måste ha filmat på uteserverigen utan min vetskap. Kan väl inte säga att den är speciellt intressant, men jag blev bara så förvånad (och dessutom kan man se en exklusiv skymt av mig alldeles i början)!

Har nu varit hemma på en veckas ledighet i Sverige och gjort massa coola grejer som man bara kan göra där! Det började lite halvtaskigt då jag blev lurad att tro (undersökte visserligen inte saken själv) att jag inte behövde ställa om klockan till sommartid, eftersom engelsk tid redan är en timma efter. Märkte dock av detta när jag efter frukosten kollade på klockan i köket som visade halv ett. Detta rimmade dåligt med att jag var övertygad om att ha stigit upp ur sängen klockan tio för bara en liten stund sedan.

Nu är jag tillbaka i England igen och har skänkt lite godis till min halvsvenske huskamrat. Har ätit en del själv också och tagit det lugnt.

Måste bara berätta om flygresan hit! På flygplatsen blev jag först nekad att checka in mitt bagage eftersom det vägde 2 hekto för mycket. Hallå!? (Någon som kan gissa vilket flygbolag det var?) Var då tvungen att öppna väskan och grabba en näve med lite linnen som jag pulade ner i en redan halvfull kasse som jag innan hade lagt andra kläder i, för att få igenom detta som handbagage. Problemet var då att jag hade två handbagage, en väska och en plastkasse. Jag fick ställa mina saker på en våg för att kontrollera att det inte vägde mer än 10kg. Det gjorde det inte, men jag fick en tillsägelse om att jag skulle fixa till handbagaget, så att det rymdes i en och samma väska.
- "Måste jag göra det nu?"
- "Nej det räcker att du har gjort det när du boardar planet."
Så jag gick igenom och tänkte/hoppades att ingen skulle kommentera på att jag hade en kasse bredvid handväskan, för det skulle inte gå ihop sig att lägga allt i ett!! För säkerhets skull ställde jag mig bland de första i kön, så att jag ändå skulle hinna försöka packa om ifall jag skulle få en till tillsägelse. Tur var väl det, för en kvinna kom fram till mig...
- "Är båda de handbagagen dina?"
- "Ja."
- "Tror du att du kan göra om dem till ett bagage? Annars måste du betala för en till väska."
- "Jag kan försöka. Jag har mest kläder här i, så jag får väl gå in på toan och ta på mig mer."
- "Det vore bra."
Så jag hoppade ut ur min plats i kön, och slank in på tjejtoan där jag tog på mig allt jag kunde ha på mig samtidigt, vilket var 8 lager av tröjor/linnen, fyra par byxor och en kjol. Det tog sin lilla tid, och det var knöligt med piratbyxor under mina vanliga jeans. Kände mig helt plötsligt väldigt obekväm och stor, och inte minst väldigt väldigt varm.
Lyckades efter detta i alla fall trycka ner kassen i min väska och kom på flyget som en av de sista, men med kom jag! Skämdes dock enormt över min urusla mismatch med röda ärmar, massa linnen och en blå mönstrad tunika över. Kanske var brallorna ändå värst - underst hade jag ett par leggings, ovanpå ett par piratbyxor, över det ett par långa jeans och som grädde på moset ett par knälånga grå mjukisbyxor. Över detta kom sedan även en kort lila kjol.

 Kände mig som om jag hade på mig en riktig tjockisdräkt under.

Tack säger jag bara för att jag inte kände någon på planet!
Kände mig givetvis tvungen att förklara omständigheterna för den jag satt bredvid, så att han inte skulle tro att jag var knäpp. Hans dotter frågade om jag alltid hade så mycket kläder på mig. Jag svarade nej!
Vi hade ganska trevligt på flyget i alla fall och han jag satt bredvid visade sig vara gymnasielärare i matte och engelska. Han gav mig lite tidningar och ett skrivhäfte där jag skulle skriva ner så många olika engelska uttal av bokstavsföljden -ough som möjligt. Det finns åtta totalt, och jag kom på sex stycken helt själv, utan knappt någon hjälp alls, vilket väl måste vara godkänt... Om någon undrar fick jag med mig hela listan på en liten lapp, så jag kan publicera den om någon skulle bli nyfiken!

Det roligaste var att gå på toa i min sällsamma klädnad och dra ner tre gylfar på raken. Borde provas av alla! Det är en underlig känsla...