Sofia

...innehöll precis som början riktigt trevliga saker. Skämtade med Claudia, och sa att jag nog skulle vara bra mycket snyggare när jag kom hem än när jag kom dit, men det avfärdade hon bara med kommentaren "skitsnack"!

15 dec: choklad
16 dec: en kajalpenna
17 dec: ansiktsrengöring
18 dec: ett fint snabbtorkande nagellack
19 dec: mera choklad
20 dec: ansiktsmask
21 dec: savetter för flygresan med apelsindoft
22 dec: handkräm som luktar kokos
23 dec: bubbelbad
24 dec: burk med champagneliknande dryck

Öppnade de sista påsarna redan den tjugonde, dels för att det kändes roligare att öppna dem medan jag ändå var kvar, men också för att det var rent opraktiskt att frakta hem påsarna i resväskan utan att märka vad som låg i.
Kvällen före min avresa hade jag lagt mina julklappar till Claudia, Hergen och barnen under julgranen i vardagsrummet. Jag var sist uppe, så detta var lätt att göra. På morgonen sov jag länge, och när jag kom upp hade de andra dukat upp akloholfri champagnefrukost, så vi skålade och hade en liten minifest innan vi beslöt oss för att öppna våra julklappar. Under granen låg nu även ett till paket åt mig i blått omslagspapper! Det var mycket tungt och innehöll en resebok av den dyrare sorten, med alla möjliga resmål och finfina bilder till varje ställe.
Claudia sa att jag skulle ha det som minne, för att komma ihåg vilka jag en gång var hos, eftersom hon och Hergen reser så mycket ute i världen. Jag tyckte att det var en trevlig present!

Problemet kom när jag skulle packa ihop mina grejer! Den tillåtna vikten att ta med sig var två väskor á 15kg/st plus ett handbagge på 10kg. Stuvade då ner tunga böcker och papper, samt min dator i handbagaget. Det jag kände att jag inte skulle behöva inom den närmaste framtiden la jag i en särskild väska, för senare upphämtning av mig nästa gång jag skulle komma på besök.
Resten av mina prylar ville jag ha med mig hem, och jag fördelade dem mellan mina två andra resväskor tills jag länsat huset på mina tillhörigheter. Hämtade upp badrumsvågen för att väga och se om jag eventuellt skulle behöva lägga ur något mer i "hämta-upp-senare-väskan".
När jag lyfte upp första resväskan kände jag att jag nog skulle bli tvungen att lämna kvar en hel del mer än vad jag tänkt... och mycket riktigt landade vågen på 23kg. När nästa väska nådde vikten 18kg, var det bara att börja lasta ur kläder för fulla muggar! Jag kunde ju knappast lämna kvar de julklappar jag precis fått (t.ex. reseboken) eller sådant som jag själv tänkt ge bort i julklapp, så det var kläder, skor och böcker som fick ryka!
Hade ju givetvis ingen lust att åka med 11 kilos övervikt, så för mig blev det lite av en överraskning att se vilka plagg som kommit med hem... då jag bara lastat ur en massa kläder och klämt ner dem i plastpåsar, för att lämna kvar dem där på mitt rum.
Nu måste jag komma tillbaka till Tyskland för att hämta mina grejer... Det är en jättebra anledning att åka tillbaka, och jag ser fram emot det!

Är nu tillbaka hemma i Sverige igen, efter ett mycket sorgligt avsked från Tony, Claudia, Rötgesbüttel och mina vänner där.
Tror inte att jag någonsin har fått en så hård kram som av Claudia innan jag åkte! Var dessutom tvungen att lasta ur tonvis av kläder och prylar som jag omöjligen skulle fått med mig på flyget hem, så det måste jag åka tillbaka och hämta någon gång snart...

Gwen, Hergen och jag tog bilen och övernattade sista natten hos Claudias mamma som bor närmre flygplatsen, så att vi skulle slippa att åka hemifrån mitt i natten. Där blev vi väldigt väl omhändertagna med nybakat bröd och diverse hemmakokade safter, glöggar, chutneys och marmelader.
Tidigt i morse steg vi upp, och jag blev körd till flygplatsen där jag köpte en tysk tidning som såg rolig ut och satte mig på flyget hem.

Roade mig på planet med att lyssna på konversationen mellan en amerikansk tjej och en svensk Stockholmsgubbe i sätena framför.
"In the States, we... (bla bla bla)"
(svar)
"In the States, we... (bla bla bla)"
(svar)
"In the States, we... (bla bla bla)"
(svar)
"Within the US, we... (bla bla bla)"
(svar)

Slog vad med mig själv om att nästa mening också skulle börja med: "In the States, we... (bla bla bla)".
Så jag var nästan tvungen att hålla mig för skratt när det kom igen!

"In the States, we... (bla bla bla)"
De tog sen fram en karta av Stockholm och kollade på.
"Here is the Strandvägen and here is the Slussen."
"Okey"
"Then you can go the Kungsgatan or the Queen Street."
"Do you know if there's a place where we can have lunch?"
"Do you understand Swedish?"
"Ja, en del."
"Bradåkanjagförklarapåsvenskaistället!
Fööörstååår duuu vaaad jaaag sääägeeer nuuu?"
"Ja"
"Här är en saluhall, sales hall. You should ask for the Ullagården - they have vegetarian dishes for 95 Swedish crowns."
"And where can we go to have dinner in the evening?"
"I have a suggestion for you! ...Why don't you ask at the Ullagården where you can eat dinner? They should know!"

Nästa gång jag flyger med ospecificerad plats ska jag se till att kliva på bland de sista så att jag får välja vem jag ska sitta bredvid! Då kanske jag har större chanser att hamna vid någon rolig, och inte bredvid någon som snarkar mig i örat!

I morse när jag gick ut och satte mig i bilen var det minus 15,5 grader ute. Vantarna jag nyligen köpt mig låg uppe på mitt rum, och jag hade ingen lust att springa upp och hämta dem, av rädlsa för att väcka upp resten av huset denna fridliga lördagsmorgon...
Höll på att frysa fingrarna av mig när jag skrapade av bilrutorna från frost, och tänkte att "jag är väl ändå inte hemma än!", vilket man skulle kunna ha trott på grund av kylan.

Vad som väntade mig i Braunschweig var mitt tyskprov som jag valt att göra för att så att säga "få papper" på mina kunskaper innan jag vänder tillbaka. Vi var bara fyra pers i klassrummet, och jag började nästan skratta när jag såg hur kraftigt den syrianske mannen från min klass skakade när han kom in i klassrummet (huttrade vore en underdrift).



Vi började med läsförståelse, och efter att ha tagit lång tid på mig att göra alla uppgifter noggrant, hade jag sååå mycket tid till övers att jag kunde läsa igenom allt lika långsamt igen, och dessutom resa mig och gå innan provtiden var över. Det var ett ganska roligt prov! Den sista texten handlade om ensamhet och innehöll långa krångliga meningar med i genomsnitt säkert 25 ord i varje mening.
Skrev upp ett stycke text på mitt tuggummipapper (jag skriver smått) som ni exklusivt kan läsa här!
Jämför textlängden med antal meningar...

Alle Statistiken belegen, dass in den modernen Gesellschaften die Anzahl der Single-Haushalte drastisch angestiegen ist. Nun gelten Singles im Allgemeinen als besonders ichbezogene Einselwesen, die sich auf sich selbst zurückziehen und Schwierigkeiten mit sozialen Bindungen und Kontakten haben.
Das mag in bestimmten Fällen auch zutreffen, verallgemeinern lässt sich dieses Phänomen aber keineswegs, so gibt es doch auch noch die andere Seite der Medaille, nämlich die soziale Einbindung der meisten Singles in Freundschaftskreisen und Interessengemeinschaften, ihre oft unermüdliche Suche nach Partnerschaft und ihre Experimentierfreudigkeit bei dieser Suche.

I den sista meningen finns 46 ord! ...och flera ganska långa ord dessutom. Vem roar det att skriva sådana meningar över huvud taget? Bara undrar?

Vi fick en liten kort rast mellan delproven, så jag gick ut för att få lite frisk luft och köpa mig en frukt eller liknande på marknaden utanför. Ute var det isande kallt, så det gällde att gå snabbt. Det såg inte ut att finnas några goda frukter, i princip bara äpplen med frost på. Då fick jag syn på en korvmoj. VARM MAT skrek min hjärna febrilt, men jag skulle ändå inte hinna äta upp den ute, och jag skulle aldrig i livet gå in och mumsa på en varmkorv med bröd på folkhögskolan! Därför vek jag i stället av och köpte mig en rumstempererad fralla på bageriet på samma torg. Det var också okej. Sen skyndade jag mig tillbaka.

Hörförståelsen handlade om musikundervisning och den skriftliga uppgiften om Skönhetstävlingar. Fördelen med att skriva är att man kan välja själv i vilken stund man vill uttrycka sig, och man får ta hur lång tid på sig som helst att skriva ihop en riktigt snygg mening. Så var inte riktigt läget i tisdags när jag gjorde mitt muntliga prov (tema: barnförbud på restauranger). Där hade man innan femton minuters förberedelsetid, och trots att jag tänkt ut precis vad jag skulle prata om, så formulerade jag vid provtillfället om mig helt och sa något helt annat än det jag egentligen tänkt! 
Tror hur som helst att jag fick till det hyfsat allt som allt. Får väl se sen om ca fyra veckor när resultatet kommer, hur det egentligen gått.

Detta är min vän Doreen! Hon var själv au pair i USA förra året, så vi har en hel del gemensamt att prata om när vi ses. Jag fick en tomte av henne i avskedspresent innan vi skildes åt.

Förra helgen var jag helt spontant och hälsade på min syssling Linne som sedan fyra år tillbaka bosatt sig i Köln. Vi hade tidigare gjort upp att när båda ändå bor här i Tyskland så måste vi ju ses någon gång, men så har tiden flugit förbi och det har varit det ena med det andra, så det hade helt enkelt inte blivit av tidigare.

Tågbiljetterna var sviiiinigt dyra, så Claudia och Hergen föreslog att jag skulle anmäla mig till en Mitfahrzentrale. Det är ganska vanligt i Tyskland att man anmäler sig på en hemsida vart man ska åka och när, och så ser man om det finns någon som har tänkt sig att åka samtidigt som en själv. I så fall  delar man helt enkelt bil med främmande människor och bensinkostnaderna delas upp mellan dem som åker med.

Min chaufför hette Fabian och körde en Audi A6. De andra två som också "bokat plats" var också hyggliga typer, så resan gick bra men lite väl så snabbt tyckte jag nog när det drog på i över 200km/h.

Väl framme i Köln möttes jag av Linnea som bor på gångavstång från tågstationen.


Eftersom hon studerar till läkare har hon lånat ett skelett av sin kompis, som står inne på hennes rum. Men det är ingen riktig döding, det är en konstgjord.


Det var roligt att prata med Linnea, för vi båda har samma problem... dvs. att vi glömmer bort svenska ord, eller blir osäkra på om man har sagt rätt, eller helt enkelt förtyskar ett ord, så att man kan få ur sig det man vill säga.
När jag ringde upp Linnea och sa att jag var framme, så sa hon "Oj, då måste jag lägga på ett kol... (tvekan)...eller vad faan det heter!" Jag fick då senare berätta att hon sagt rätt, hehe.
Vid middagsbordet den kvällen behövde jag verkligen det svenska ordet för "gegenseitig" men kunde inte för mitt liv komma på vad det hette... Var därför tvungen att säga det på tyska, så att vi kunde förstå varandra, och vi började tvivla på om det ens fanns ett svenskt ord för det..?
Nåväl, vi bytte ämne och pratade om något annat, och så efter fem minuter slog det mig som en blixt från klar himmel! "Ömsesidigt" heter det ju på svenska, men jösses vilket konstigt ord!
Nästa morgon bad Linnea mig ta ut "saften" ur kylskåpet som vi skulle ha till frukosten, men hon menade ju givetvis juicen, då juice heter saft på tyska.
För övrigt överväger jag att låta mig sättas i karantän när jag kommer hem, så att jag inte kläcker ur mig en massa skumma meningar... fast samtidigt vill jag ju också vara med och fira julafton!

På söndag förmiddag gick vi och träffade Philip på ett café, och jag beställde varm choklad med after eight-smak, bara för att jag aldrig sett det på någon meny förut, och det vore ju tråkigt att missa den chansen!
Det smakade jättemycket mint! Kolla hur mögelgrönt och gammalt det ser ut efter att ha rört runt lite...



Efter brunschen drog vi upp i tornet till domkyrkan i Köln. Det var högt, det var jobbigt och det var tusen gånger fler trappsteg än upp till kvarntorpshögen. Lite läskigt var det att gå medan någon främling flåsade utmattat som en tok i nacken.
Väl uppe var det toppen (ursäkta den gamla torra ordvitsen)!


Det där röda är taken till stånden på julmarknaden om det är någon som undrar.

Har gjort knäck, medans Tony var och lekte hos en kompis. Tyckte det var bäst att passa på när hon var borta, för det brukar ändå gå tillräckligt snett när jag själv lagar knäck ensam...

Först behövde jag pumpa cykeln, men jag vred upp fel mutter på framhjulet, så all luft pyste ut. Bra början, men efter lite slit var däcket körvänligt igen.
I affären fick jag fråga extra efter små bakformar, eftersom man i Tyskland inte gör knäck och sånt. (Hade redan frågat i affären i Rötgesbüttel, men där fanns inga)
Tanten gick och letade, och hittade till slut formar för bullar. Jag sa att jag behövde likadanda fast mindre, och tanten tog då fram ett par små i aluminium. (Alltså såna som man har till ischoklad...) Tänkte att de fick duga tills jag såg att det fanns en enda förpackning kvar med små formar i papper långt in på hyllan. Jag förklarade att det var sådana formar jag hade sökt!
Tanten som hade hjälpt mig var då tvungen att avråda mig ifrån att köpa dem, eftersom hon kunde inte förstå vad man skulle använda dem till. "De där viker sig om du lägger i tryfflar".
Jag sa då igen att jag hade hittat vad jag letade efter, och så bar det av hemåt.

Nu har jag för första gången lagat knäck på spisen. Brukar annars alltid göra det i micron, men eftersom det är mer regel än undantag att det blir en brun kletig översvämning, kände jag att risken var ganska stor att jag skulle behöva torka upp rykande het knäcksmet med trasa. Hade ingen lust med det.

Att laga knäcken gick bra, och den blev god.
...men lite mjuk, eftersom jag var tvungen att gå och hämta Tony i sporthallen innan den hunnit koka till sig. Fick med mig en sked med stelnad smet ut av bara farten, så Svenjas mamma var tvungen att fråga vad jag gjorde ute med en sked i handen?! Som om det vore något konstigt med det...?

Ingen annan än jag har smakat av knäcken! De tror kanske att jag bara har lagat den till mig själv. Det har jag inte, den är till för alla... men så länge jag inte säger något är den ju så gott som min egen. Typ.
*skrattar ondskefullt*

med familjen och badade i havet!



INTE! ...Den här bilden har jag manipulerat ihop själv idag, och den ska jag framkalla i morgon, rama in och skänka bort som julklapp innan jag åker.
Vad tycks?

...andra veckan i sin adventskalender:

8 dec: Två chokladkakor
9 dec: En mascara
10 dec: En påse fraskulor med chokladöverdrag
11 dec: Hårinpackning (med 19 nyttiga ämnen som verkar ända inne på cellens djup)
12 dec: Kokoschoklad och kex med karamellfyllning
13 dec: Läppglans som får läpparna att verka större (mintsmak)
14 dec: Hälsobad med jordgubb och citrongräsolja

Claudia kanske tycker att jag har tunna läppar? Hehe...
Ska gå och lägga mig i badkaret nu och avnjuta en spa-kväll :)

Firar ledig helg med syssling Linnea i Köln.
Har gått och trängts med folk över hela stan idag, och armbågat mig fram bland alla människor som stannar till på de mest olämpliga ställen, utan bättre förstånd.
Frukosten i morse var jättegod! Blåbärsyoghurt med skivad banan och flingor, juice, och ett nytt påfund som Linnea kommit på alldeles själv.
Man tar en macka, brer den med mosad banan, och därefter trycker man ut en klick Kalles kaviar på bananmoset som man sedan brer ut som ett andra lager.
Det blir gott.
Synd att vi inte har någon kaviar i Rötgesbüttel (vill ju inte köpa hem något sista veckan, som de ändå inte kommer äta upp), annars hade jag LÄTT gjort samma grej hemma, för att få se deras chockade ansiktsuttryck. Hehe.
Så fort det händer att jag äter något på ett enligt dem "konstigt" sätt, så tröstar de mig med att det ändå inte är lika farligt som när deras brasilianska au pair åt leverpastej på pannkakorna.
Hade så gärna viljat veta vad de skulle säga om mosad banan och kaviar på macka...!

Såsom man i Sverige firar Lucia, firar man i Tyskland St Nikolaus. Han var ett helgon som gav presenter åt de fattiga barnen när det begav sig (orkar inte ta reda på när det var).
Eftersom Claudia och Hergen båda var i Sydafrika under förra helgen var det jag som fick stoppa barnens skor fulla med godis!




Den kvällen satt jag uppe och pysslade med någon av mina viktiga sysslor in på småtimmarna, så Tony fick till slut väcka mig på söndagsmorgonen när jag aldrig kom upp...
Till min lycka hittade jag även lite sötsaker i mina skor, som barnen måste ha lagt dit på morgonen. Det hade jag i och för sig redan föranat eftersom Tony dagen innan ställde mig den hypotetiska frågan vilka par skor jag skulle vilja ha godis i om det nu var så att jag skulle få det.

På kvällen kollade vi på andra chansen av "Talang" där en sjungande pojke, en sjungande man och en panflöjtsspelande kvinna gick vidare till final. Den stora björnen i mitten, är nu för tiden också med på allt vi gör. Han heter Body och är en riktig mjukiskille.

Det blev en mysig afton på julmarknaden i Braunschweig tillsamman med Doreen...
Kanske inte något för den som är rädd för folkträngsel, glögg och halvmeterslånga korvar, men stämningen var på topp! Korvförsäljarna lär nästan ha ätit ihjäl sig, för de proppade i sig av sin egen mat!

Så trevligt att råkas, en fortsatt härlig adventstid önskar jag dig!

...under första veckan i sin adventskalender!

1 dec: 100g choklad
2 dec: Lipsyl (honungssmak)
3 dec: Cornflakes-godis
4 dec: Ansiktmask (med mineraler från döda havet)
5 dec: Choklad med kokosfyllning
6 dec: Torrt italienskt pärlvin
7 dec: Badkulor (för kropp och själ)

Nu måste jag ju prova badkaret trots allt! Kanske ska göra mig en spakväll någon dag. Nu har jag ju hur som helst allt som behövs!

Ikväll:
Beställd pizza att äta hemma
Julmarknad med kompis i Braunschweig
Kul dag!

I morgon:
Fönsterputsarna kommer på morgonen
Claudia och Hergen drar till Sydafrika tills på tisdag
Inte så kul dag!

Söndag:
Levande julkalender i kyrkan med glögg
Kan bli kul dag!

Steg ensam upp med Tony i morse. Vi båda var på särskilt gott humör, och jag gick ner och dukade frukostbordet medan hon gjorde sig klar.
På köksbordet stod en jättestor adventskalender, som Claudia måste ha ställt dit i natt när hon åkte hemifrån.
"Kolla vad som står där till dig!"
Tony flög över sin massiva kalender och fick ut ett tärningsspel ur lucka nummer ett. När vi senare mumsat i oss halva frukosten, tittar Tony underligt på mig och säger:
"Din kalender står runt soffan"
Jag vänder mig om och inser att det står en massa små papperspåsar med Pippi Långstrump-tryck fastsatta med klädnypor i ett lila hopprep runt soffan. Kände mig vid det tillfället väldigt trögtänkt, som att någonting inte riktigt gick fram...
"Är det min? Nej, det kan det ju inte vara" Tyckte det var extremt orealistiskt att jag skulle ha något som helst att göra med de där små påsarna. Vid en närmare titt stod det i alla fall klart att det var en kalender, då påsarna var numrerade 1-24.
"Är du säker på att det är min?" frågade jag Tony häpet.
"Ja, det vet jag helt säkert, för jag och mamma fixade i ordning den tillsammans en gång när du var borta."


Jag såg nog ut som en fågelholk där minst en häger hade kunnat flyga in! Tänkte att jag ju i alla fall kunde öppna påse nummer ett och kolla vad som var i. Inuti första påsen låg en 100g chokladkaka, och det började då sakta gå upp för mig att det kanske verkligen var min adventskalender... och att jag helt enkelt bara har hittat en helt fantastisk au pair-familj!


Tony och jag skulle föreviga hur glada vi var för våra kalendrar. Fotot blev så här:


"Du måste ta hem påse 22, 23 och 24 till Sverige, eftersom du inte är här och kan öppna dem då"
"Åh, har ni lagt grejer i de påsarna också?! Jag trodde 21 skulle vara den sista för mig."
"Nej, men i 21 har vi lagt något speciellt, för att det är din sista dag... Men jag säger inte vad det är!"
"Nej, det vill jag ju inte veta nu, då blir det ju ingen överraskning."

Vi åt klart vår frukost, båda på ännu bättre humör än förut!

"Jag vet vad som ligger i påse 21!"
"Ja, men säg inte"
"Jag kan säga en ledtråd."
"Nej, jag vill inte veta."
"Men jag kan säga en ledtråd som är så svår att du ändå inte kommer på!"
"Nej"
"mhm...men det är något väldigt speciellt i alla fall."

Tråkigt att vara barn och råka slänga sin veckopeng i en sopcontainer!