Friden i huset återställd
Både Gwen och Tony sprang växelvis fram och tillbaka mellan hemmet och gymnastikhallen, eftersom de övade inför dagens gymnastikuppvisning.
Informationsflödet vad det gäller övningstider var dåligt, vilket betydde att man av en granne på gatan kunde få reda på att Tony skulle vara i gymnastikhallen vid en viss tidpunkt.... och likadant för Gwen.
Detta betydde att vi på hela dagen inte kunde ta oss för med något, eftersom vi var tvugna att passa så att rätt barn var på rätt ställe vid rätt tillfälle. Ibland kom de tillbaka för att hallen var tom, eller så fick jag dra iväg och hämta upp ett barn vid halv fem eftersom hon då inte hade hunnit äta lunch än.
Till råga på allt spenderade Gwen alla sina hemma-timmar med en läxa. Hon skulle ta reda på fakta och göra affischer om två olika djur, så hon hade valt isbjörn och sköldpadda. När hon var helt klar, och hade gjort två jättefina välarbetade affischer, läser Claudia på instruktionslappen att det måste vara två däggdjur. Alltså hade Gwen gjort affischen om sköldpaddan i onödan, och fick börja om på ny kula med igelkott i stället.
(Vad obehagligt det måste vara för igekottsmamman att ha små taggiga foster i magen under sin graviditet!)
Jag kom precis ner för trappen när jag hörde hur det svor till i tvättstugan.
"Scheiße Scheiße Scheiße!"
Då hade Claudia hittat sitt USB-minne med alla sina arbetsuppgifter i tvättmaskinen.
Roligt. typ. Tvättat och klart.
Vi provade det i datorn, men det var inte kapabelt till att hitta några av filerna som borde finnas där, vilket betydde att alla catering-beställningar från utlandet, plus hela Claudias arbetsmaterial från de senaste fyra åren hade gått förlorade!
Claudia tror att det finns någon som driver med henne och ser till att hon aldrig får uppnå bekymmersfritt tillstånd, eftersom det ena problemet jämt avlöser det andra.
Jag erbjöd generöst att om hon kände att det började gå på rätt väg igen, så kunde hon bara säga till, och så skulle jag fixa mer problem åt henne! Hon tackade för erbjudandet och sa att jag gärna kunde gå ut och repa lacken på hennes bil om jag ville... Schysst.
Vi bestämde att vi skulle låta minnet torka, och prova det igen nästa dag. Jag föreslog skämtsamt att hon ju annars kunde lägga det på spisen och vrida på värmen så skulle det gå fortare, men det var ingen idé hon anammade...
Vid frukosten idag funkade USB:t igen.
"Ja ja ja hihi hihi" lät det då.
Idag väntar bara gymnastikuppvisningen, och sen är allt i sin fulla ordning igen!
...förhoppningsvis.
Skogsdisco
Jag: "Nu måste jag bara bestämma vad jag ska ta på mig..."
Claudia: "Ta en kjol vettja."
Jag: "Okej. Jag gör som du säger! Hergen, har du också ett förslag"
Hergen: "Nä"
Gick upp till mig och fixade i ordning en outfit med kjol, och blev strax därpå upphämtad av Severine.
Efter en halvtimmes bilfärd och en timmes köande i duggregn fick vi äntligen kliva in på Jolly Joker, stans bästa disco (Man säger disco här i stället för nattklubb! Det låter jättelarvigt, och jag tar efter såna uttryck! Jag kommer också vara jättelarvig när jag kommer hem... *snyft*)
Det var kuuuul, och crowdat.
Det spelades schysst musik, så därför hajade alla till när helt plötsligt "voooolaare" sattes på. Jag menar hallå! Det passade ju inte alls in, men jaja. Man kan väl inte förvänta sig allt för mycket av Tyskland.
Häromkring ligger förresten typ alla uteställen undangömda i skogen, så att grannarna inte ska störas av dunka-dunka. Är inte det lite B? Eller är det bara jag som tycker att det känns konstigt att gå på "disco" i skogen? Man kan ju inte precis gå vidare till nästa ställe om det första inte skulle falla en i smaken...
Å andra sidan är det ju inte överallt man har förmånen att spana ut över ett granlandskap när man går ut för att ta en nypa frisk luft på balkongen!
Otursnumret 13
Jättemysigt att komma hem och ha 13,2 grader på rummet, och veta att det kommer bli kallare under natten. Ser fram emot att sova där i natt!
Sedan förra helgen sover jag mellan två täcken. Det behövs.
Jag har sagt det förut...
Tyskland kommer liksom inte ifrån stämpeln som landet vars musik passar bäst på en fotbollsarena, så länge de producerar musik där de skriker febrilt i bakgrunden... så även i dansbandslåtar som denna:
Man liksom ser framför sig hur de hoppar upp och ner på läktaren, och ropar "Fühle Fühle Fühle"!
Hur som helst, om jag har fått några nya läsare kan jag även hänvisa till mitt inlägg "Detta lyssnar tyska barn på!" från Augusti.
Berlin!
hm hm...
Äntligen kommer det efterlängtade inlägget om Berlin (som borde ha kommit för en vecka sen). På grund av ökad social sysselsättning, har den aktuella skriften tvingats flytta på sig!
Här är ett bevis på att jag var i Berlin, samtidigt som 20-årsjubileet av murens fall!
Jag åkte dit tillsammans med grannfamiljen Keil, som bor på samma gata som mig. I år har de en brasiliansk utbytesstudent som bor hos sig, och eftersom vi troligtvis är de enda utlänningarna här, så har vi lärt känna varandra.
Mamman i familjen Keil heter Bettina, och vi fick alla bo hemma hos hennes föräldrar Helmut och Elisabeth, som bor i utkanten av Berlin.
Jag och Iza hade vårt eget rum, där sängarna var bäddade med chokladkakor och druvor på en liten assiett på kudden. Dessutom stod där flera glas i olika färger, så att vi skulle ha ett stort urval om vi ville ta oss ett glas vatten på kvällen.
Det coolaste tycker jag var att det stod en svensk dalahäst på vår byrå!
Här är en sån där taskig bild, som vissa människor tycker är roligt att ta på sina kompisar när de ligger och sover. Hatar det! Iza sussar sött på bilden, men jag har inte den blekaste aning om vem det är som har tagit kortet med min mobilkamera!
Jag gick runt och var svinigt sur för att någon hade varit så dum mot Iza! ...själv visste hon ingenting, så därför är hon i alla fall glad på bilden!
Men jag tjurade inte så länge... vi var ju trots allt i Belin!
Första kvällen var sjukt kul, och vi träffade någon kompis till Bettina som bodde i Berlin centrum, och som tog oss på en nattlig guidad tur genom city. Han visade oss bland annat på alla ambassader och kunde berätta roliga fakta om allt möjligt... Det var en riktig storstadstyp, men samtidigt på något sätt en blandning av Bingo Rimér och Peter Settman. Det är inte alla femtioåringar som sjunger med till Snoop Dog, men det gjorde han!
Tog tyvärr inga foton därifrån. Det brukar ju inte bli så bra genom bilfönstret...
Här är vi i alla fall nästa dag på opera, där vi såg Rigoletto.
Finkultur på högsta nivå, och det var mitt första operabesök någonsin. Det var trååååkigt, men jag höll ut. Iza, den sömntutan, somnade! Vad är det för stil, hallå?!
Mitt operasällskap. Skönt att komma ut därifrån!
Bettina kallar sin Pappa för Vatichen. Jag höll på att frusta till när jag hörde det... Det är som om en svensk skulle tilltala sin pappa med "lillpappsen".
Jag gillar den här bilden utanför riksdagshuset... Vi försökte ta otaliga bilder där den tyska flaggan kom med, men så fort vi skulle knäppa av ett kort så vek flaggan ihop sig, så att den inte syntes! Hoppas det går lika bra med flaggstången i stället...
I Tyskland har jag fått lära mig en ny lag.
Murphy's lag lyder "Allt som kan gå fel, går också fel".
Den använder man i Tyskland ofta; och för det mesta passar det... Till exepmel vid fotografering.
Glada i hågen traskade vi vidare genom Berlins gator, men sen hände något otroligt konstigt!!
Här är allt som det ska, men....
...sen såg vi någonting flyga i luften! Någonting rosa och gult... nästan utomjordiskt förtrollande!
Den magiska alien landade och försökte dra med mig till sitt rymdskepp som stod och kastade gnistror av iskristall!
Men jag vägrade för mitt liv! Jag gapade och skrek så att det ställde till ett riktigt rabalder på gatan, och då blev alien rädd och sprang iväg. Puh, vilken tur... annars vet man ju inte om jag över huvud taget hade varit levande vid det här laget!
På söndagen åkte vi runt till Berlins omgivningar, och bland annat till Potsdam.
Tyvärr hade alla slott precis stängt igen pga vintersäsongen, men trädgårdarna var fortfarande öppna. Nåja, det kanske inte hade varit mitt och Izas förstahandsval, men nu har vi hur som helst varit där...!
Den här trädgården ägdes en gång i tiden av Frederik den Store, och på hans grav ligger nya färska potatisar, som ett minne av vad han gjorde för det tyska jordbruket. Stort!
Luc Degla
Han hade själv gått och lärt sig tyska på folkhögskolan i Braunschweig för 14 år sen. Det var intressant att höra om vilka intryck han först hade av sitt nya liv i Tyskland, och hur konstigt han nu tycker det är att hälsa på i sitt hemland. Där är det inte något märkvärdigt alls att slänga av levande ett får från ett lastbilsflak, och alla där har dessutom fem mobiltelefoner med olika operatörer, så att de ska kunna ringa billigt till varandra (eftersom varenda Benian då garanterat har samma mobilabonnemang på någon av telefonerna).
Vid lektionens slut fick vi varsin bok "Dein neues Leben" som han signerade åt oss. Jag tror att det är min första signerade bok!
Klipp i hemmet
Claudia har nu fått en jättesnygg frisyr! Hon sitter typ en timme på nätet och letar nya frisyrer varje gång innan frisören kommer, och sen samråder de två tillsammans från det utgångsmaterial Claudia tagit fram.
Här får hon samma kalufs som Nena (99 Luftballons)...
Fyra kvinnor
Jag gick längst till höger, och bredvid mig gick Tony som höll mig och Claudia i varsin hand. På andra sidan om Claudia gick Gwen.
Från ingenting vräkte Tony då ur sig "Här går vi fyra kvinnor och håller varann i hand! Folk som ser oss kommer tro att vi är lesbiska..."
Hon förstod inte varför jag och Claudia tyckte det var så roligt!
Saker som fick mig på gott humör idag
Jag kom tvåa i Fia med knuff!
Det roligaste var att knuffa ut Claudia... förutom att hon puttade omkull mig i soffan då :(
Jag släckte även lyset för Tony när hon satt inne på toan (lysknappen är utanför). Det skrattade jag gott åt efteråt! Hehehe!
Och jag råkade skvätta ut rött te över bordsunderläggen av tyg, så det hamnade i jättesnygga mönster!
Det ser verkligen konstnärligt ut, så vi turas numera om att få äta på underlägget med de snyggaste fläckarna...
Mitt tips: Tänk er att de små bokstäverna är stora, och tvärsom!
hELG I bERLIN VÄNTAR!!
jAG SKA UPPLEVA FINKULTUR OCH GÅ PÅ OPERA (HEHE)
oOOOPS! jAG RÅKADE VISST KOMMA EMOT cAPS lOCK :)
tREVLIG hELG PÅ ER ALLA <3
Hallowiiin
Som ni vet visste jag inte vad jag skulle klä ut mig till på Halloweenfesten jag blivit bjuden till. Medan jag funderade på det gick Gwen och Tony gick ut och knackade dörr tillsammans med sina kompisar och kom hem med varsin härligt stor påse full med sötsaker.
Här är Tony och Gwen tillsammans med deras häxkompis Femke!
Jag och Claudia fick stanna hemma och ta emot alla små barn som kom till vårt hus och tiggde godis. En del bara slängde sig över korgen och tog fulla nävar. Då grämde vi oss över hur ordrägliga vissa barn är, och så värmde vi nio små minipizzor som vi delade på...
Claudia fick göra i ordning mig till partyt, så jag fick ett spindelnät i ansiktet och ett på axeln, plus ett supertuperat hår fullt med hårsprej och rödfärg! Alla jag har visat detta kort för säger att jag ser ut som en gammal tant på kortet. Men visst blev det Halloweenaktigt?!
Eftersom partyvärden är spanjorska så började festen inte förrän klockan elva. När jag kom dit höll hon fortfarande på att göra sig i ordning...
Så småningom droppade det in fler gäster, än så länge mest spanjorer och brasilianare. Efter en timme hade det kommit ca sjuttio pers. Eftersom Virginia bor i en studentlägenhet hördes det i hela huset att det var fest, och därför kom det dit mer folk som blev nyfikna och ville se vad som pågick.
Så här såg vi ut tillsammans.
och här är Virginia i mitten med sina likaklädda.
Det var flera stycken som hade klätt ut sig till Hulken/Shrek!
En del kunde man inte riktigt avgöra vad de klätt ut sig till... de verkade vara konstiga redan innan!
Eller så kan man ju bara klä sig enhetligt i en enda färg! Enkelt och godgänt!
Kom hem runt klockan fyra, trots att de sista gästerna inte gick hem förrän klockan sex. Sov djupt och vaknade upp med ett hår, så omöjligt att reda ut att man skulle vara värd MINST nobelpris i fysik för att få ordning på det igen.
Tony och Gwen som hade gått och lagt sig innan jag drog hemifrån hade inte sett slutresultatet av min utklädnad kvällen innan, och bröt därför ut i gapskratt när jag kom ner i köket och såg ut så här på morgonkvisten!
Tänka sig...
Usch på dem.
Usch på mig.
Snytchock
Det gör det bara bättre att slemmet tillhörde en regelbunden kund, och de vet exakt vem det var...!
Kan inte bestämma mig om detta är mest äckligt eller roligt!
Värt ett besök!
Varför sitter jag och smaskar på svenskt godis?
Jo, för att mina föräldrar tog sig tid och lust att komma ner till mig på snabbvisit i faster Elisabeths husbil som vi parkerade utanför på gatan.
En tid framöver kommer jag nu har tillgång till svenskt godis, svensk fil och svensk mjölk...
Det var kul att ni kom hit mamma och pappa!
Utklädnad?
Om 6 timmar ska jag vara på fest, och jag vet ännu inte vad jag ska gå dit som...
Delfin kanske?
Nej, jag har ingen bra fena.
Badboll?
Nej, känns för uppblåst.
Tarzan?
Nej, jag tog inte med mig de leopardmönstrade kallingarna när jag flyttade till Tyskland. Skit!
Claudia Schiffer?
Nej, plastikoperationskliniken har inte öppet på helgen.
Tysk?
Nej, då kommer ingen se att jag klätt ut mig.
typiskt.
...hilfe!
Bauer sucht Frau
I år är det för första gången en kvinnlig bonde med i tyska "Bauer sucht Frau". Vilken sensation och vilket nytänkande va!
Svenska bönder är för övrigt riktigt moderiktiga om man jämför med de tyska, som går i hängslen, hatt och mockabyxor... Desvärre somnade jag i soffan. Det blir lätt så när man lägger sig ner och drar en filt upp till öronen!
Avslutning på B1
På min skolavslutning i fredags slog det mig att jag nog inte skulle träffa några av de här personerna igen, vilket givetvis var tråkigt. Även om jag inte gillar alla, så har i alla fall de allra flesta varit snälla. Den enda som också ska gå B2 tillsammans med mig är iranskan Mariam, som hade tagit på sig en mycket speciell klänning dagen till ära!
Valerij hade otroligt roligt, som han alltid har!
Vi åt en riktig festmåltid inne i klassrummet och jag bjöd på mina hemgjorda kolakakor, vilket blev uppsakattat.
I pausen passade vi på att ta lite foton av mitt fika-gäng, som jag jämt sitter med på rasten. De går inte i min klass, men vi har fortafarande kontakt och ska nog gå ut och äta pizza någon dag!
Tjejen näst längst till vänster kommer från Ukraina och måste ha världens gulaste hår!
Denisse från Mexiko hade bakat mig en kaka, som jag tog hem och åt upp för mig själv på mitt rum...
Så här såg den mexikanska kakan ut på tallriken med mina överblivna kolakakor! Det är säkert minst 150 olika ingredienser inuti...
Sjukdom i huset
Jag håller på att skratta ihjäääl mig inombords, för det är som om man spelar upp honom i slow motion, he he he...
Orientalisk upplevelse
Det var mig angenämt!
(Jag kommer komma hem till Sverige och säga 1800-tals meningar som dessa! Jag lovar.)
Förutom det vanliga "klippa & slinga", tvättade de mitt hår och gjorde hårinpackning och huvudmassage. Tjejen som jobbade vid schamponeringen frågade säkert fem gånger om temperaturen var bra.
Och efteråt fick jag reda på att jag borde göra en inpackning i håret var tionde dag eftersom topparna var så torra...
Med blött hår blev jag förpackad i en svart jacka med en stor svart handduk runt håret. De satte mig framför spegeln med en kopp rött te och mitt lilla ansikte såg så litet och ynkligt ut i allt det där svarta. Det såg väldigt orientaliskt ut tillsammans med en turban och en röd kopp te.
När jag kom hem tillbaka hade Hergens bror Stefan och hans två barn Jona och Jonte kommit hit. De ska bo här över helgen, så det är verkligen fullt hus. Igår gick jag med Hergen, Stefan och barnen till lekparken här i Rötgesbüttel. Vi lekte kull, och jag kom att tänka på hur komiskt det måste ha sett ut när tre vuxna sprang runt på en liten grässlätt och jagade varandra på seriöst allvar...
På kvällen när barnen gått och lagt sig satt vi andra uppe och hade roligt. Claudia började berätta konstiga vitsar!
Vad är det som är vitt och gömmer sig bakom ett träd i skogen?
Svar: En blyg mjölk.
Förberett skolavslutning
Jag har bakat kolakakor att ta med, för alla i klassen ska ta med sig något att äta som finns i ens hemland. Det gick sååå mycket fortare, snabbare och smidigare att baka nu, när inget barn var med och skulle göra saker hela tiden... "Vad kan jag göra? Får jag knäcka äggen? Jag vill väga smöret! Jag ska knåda degen! Spillde du också så här mycket när du var liten?" etc.
Jag och Tony bakade kolakakor förra veckan, efter att vi fått Claudia att leta reda på en affär där de hade sirap. Sirap är extremt svårt att få tag på här och barnen visste inte ens vad det var, men nödvändigt är det för flera svenska recept, och nu står det en liten lustig hink med sirap inne i bakskåpet.
Får skriva sen hur skolavslutningen gick! Alltså, jag ska inte sluta skolan, men från och med nästa vecka kommer jag äntligen gå på en nivå högre, och min nuvarande klass kommer att upplösas.
Exciting värre!
