Sofia

Änklien!

hm hm...

Äntligen kommer det efterlängtade inlägget om Berlin (som borde ha kommit för en vecka sen). På grund av ökad social sysselsättning, har den aktuella skriften tvingats flytta på sig!



Här är ett bevis på att jag var i Berlin, samtidigt som 20-årsjubileet av murens fall!
Jag åkte dit tillsammans med grannfamiljen Keil, som bor på samma gata som mig. I år har de en brasiliansk utbytesstudent som bor hos sig, och eftersom vi troligtvis är de enda utlänningarna här, så har vi lärt känna varandra.
Mamman i familjen Keil heter Bettina, och vi fick alla bo hemma hos hennes föräldrar Helmut och Elisabeth, som bor i utkanten av Berlin.
Jag och Iza hade vårt eget rum, där sängarna var bäddade med chokladkakor och druvor på en liten assiett på kudden. Dessutom stod där flera glas i olika färger, så att vi skulle ha ett stort urval om vi ville ta oss ett glas vatten på kvällen.
Det coolaste tycker jag var att det stod en svensk dalahäst på vår byrå!


Här är en sån där taskig bild, som vissa människor tycker är roligt att ta på sina kompisar när de ligger och sover. Hatar det! Iza sussar sött på bilden, men jag har inte den blekaste aning om vem det är som har tagit kortet med min mobilkamera!


Jag gick runt och var svinigt sur för att någon hade varit så dum mot Iza! ...själv visste hon ingenting, så därför är hon i alla fall glad på bilden!


Men jag tjurade inte så länge... vi var ju trots allt i Belin!


Första kvällen var sjukt kul, och vi träffade någon kompis till Bettina som bodde i Berlin centrum, och som tog oss på en nattlig guidad tur genom city. Han visade oss bland annat på alla ambassader och kunde berätta roliga fakta om allt möjligt... Det var en riktig storstadstyp, men samtidigt på något sätt en blandning av Bingo Rimér och Peter Settman. Det är inte alla femtioåringar som sjunger med till Snoop Dog, men det gjorde han!
Tog tyvärr inga foton därifrån. Det brukar ju inte bli så bra genom bilfönstret...

Här är vi i alla fall nästa dag på opera, där vi såg Rigoletto.
Finkultur på högsta nivå, och det var mitt första operabesök någonsin. Det var trååååkigt, men jag höll ut. Iza, den sömntutan, somnade! Vad är det för stil, hallå?!


Mitt operasällskap. Skönt att komma ut därifrån!
Bettina kallar sin Pappa för Vatichen. Jag höll på att frusta till när jag hörde det... Det är som om en svensk skulle tilltala sin pappa med "lillpappsen".


Jag gillar den här bilden utanför riksdagshuset... Vi försökte ta otaliga bilder där den tyska flaggan kom med, men så fort vi skulle knäppa av ett kort så vek flaggan ihop sig, så att den inte syntes! Hoppas det går lika bra med flaggstången i stället...
I Tyskland har jag fått lära mig en ny lag.
Murphy's lag lyder "Allt som kan gå fel, går också fel".
Den använder man i Tyskland ofta; och för det mesta passar det... Till exepmel vid fotografering.


Glada i hågen traskade vi vidare genom Berlins gator, men sen hände något otroligt konstigt!!
Här är allt som det ska, men....


...sen såg vi någonting flyga i luften! Någonting rosa och gult... nästan utomjordiskt förtrollande!


Den magiska alien landade och försökte dra med mig till sitt rymdskepp som stod och kastade gnistror av iskristall!
Men jag vägrade för mitt liv! Jag gapade och skrek så att det ställde till ett riktigt rabalder på gatan, och då blev alien rädd och sprang iväg. Puh, vilken tur... annars vet man ju inte om jag över huvud taget hade varit levande vid det här laget!


På söndagen åkte vi runt till Berlins omgivningar, och bland annat till Potsdam.
Tyvärr hade alla slott precis stängt igen pga vintersäsongen, men trädgårdarna var fortfarande öppna. Nåja, det kanske inte hade varit mitt och Izas förstahandsval, men nu har vi hur som helst varit där...!
Den här trädgården ägdes en gång i tiden av Frederik den Store, och på hans grav ligger nya färska potatisar, som ett minne av vad han gjorde för det tyska jordbruket. Stort!