Sofia

Ett säkert kort att få Tony på bra humör när hon kommer hem är att ha någon av hennes favoriträtter på spisen. Fiskpinnar är populärt, men inget slår nog hackepeter, dvs rå fläskfärs på fralla!



Svennar äter inte hackepeter, och jag är inget undantag så jag stekte hamburgare åt mig själv som jag la på frallorna tillsammans med grönsaker. Smakade riktigt gott, och såg minst hundra gånger mer aptitligt ut än Tonys snuskiga kladd.


Var så nöjd med mig själv att jag åstadkommit något så gott! Till efterrätt plockade Tony fram någon konstig kräm. Det gröna lagret smakade kemikalier och det vita smakade vanilj, så jag åt bara av det översta...
Tony ville inte vara med på en bild till, så därför gömde hon sig bakom min dessert.


Jag vet inte var min efterrätt tog vägen sen, om någon annan åt upp den senare eller om den slängdes. Här sopsorteras det hej vilt, men det är lite annorlunda än i Sverige. Plast och metall läggs tillsammans, och tidningar läggs om vartannat med diverse kartonger. ...men jag vet fortfarande inte om man kan lägga tepåsar i komposten eller inte? Har inte vågat chansa, så de får gå med i övriga soporna varenda gång.
Sopgubben kommer på torsdagar på vår gata. Hoppas han inte blir sur varje vecka för att jag har lagt grejer i fel påse... Det är aldrig med avsikt!

Claudia har en ny dator, som är snygg men dålig! Den kom med posten samma dag som jag anlände hit, och har burit sig vedervärdigt åt från första början.
Tack och lov har Claudia en arbetskamrat som heter Martin, som lägger ner otroligt mycket arbete på att finna lösningar till alla de problem som uppkommer. Han är helt enkelt väldigt hygglig, och det är ett internt skämt inom familjen att Claudia och Martin har en hemlig kärleksaffär. Mycket roligt måste jag säga!
Idag var det något fuffens igen, eftersom det tydligen går att ta emot mejl men inte skicka. Det föreföll lite problematiskt, så Claudia var tvungen att radera en massa program från datorn innan det funkade igen...

Jag tog en bild, precis i ögonblicket när hon såg att jag hade kameran framme, och en hundradels sekund innan hon sträckte ut sin långa rosa tunga mot mig!


Apropå cykelhjälmen på bordet hade jag helt glömt bort att barn använder cykelhjälm när de cyklar, och blev jättelättad när Tony självmant tog på sig sin, för annars hade vi bara cyklat iväg och jag hade inte reagerat över huvud taget!

Om någon som läser den här bloggen har någon som helst makt, så har jag ett råd!
INFÖR DETTA GODIS I SVERIGE!! After Eight-kulor som ser ut som harlortar = genialt



Här har någon lämnat värdefull spillning. Mycket sällsynt skådad, men förekommer generellt i större utsträckning i centraleuropeiska regioner än i nordeuropeiska. Anledningen till detta har ännu inte klarlagts, men vad man vet har det ingenting med klimatet att göra...

Jag har fyllt en låda med godis, rättare sagt med olika sorters choklad! Undrar just vem som äter upp vem först, jag eller lådan?!
Har varit i Hannover idag med några nya bekantskaper... Vi åt varsin enorm tallrik glass, och traskade sedan runt i stan bland alla galna och skrikande fotbollsfans.
Tog lite bilder som jag ska lägga upp en annan dag, för nu är jag alldeles för trött, inte ens godiset hjälper mig att tillföra energi...
Ehm, nä men ärligt talat hörreni... Vi får höras i morgon i stället :)

Vad vill ni helst höra om?
1, Hur jag hittade till tågstationen
2, Pizzabaket
3, Hannover
4, Mer av vardagslivet

Har varit ensam med Tony i två dagar nu. I morse frågade hon vad vi skulle äta till lunch, och jag svarade att det blir någonting med köttfärs. Då såg hon nöjd ut och undrade om jag även kunde köpa med frallor när jag åkte hem från skolan. Det sa jag att jag kunde.
...för hon ville äta köttfärs på macka.

Kul idé, tänkte jag! Vi skulle ju kunna göra små hamburgare utav biffar, frallor och grönsaker...

"Men då behöver vi ju inte steka köttet, för det är ju godare om köttet får vara som det är."
"Heh?! Menar du att vi ska bre rå köttfärs på mackorna?"

I Tyskland äter man gärna detta, och kallar det för HackadePeter... öh nej förlåt, hackepeter var det visst!
Jag provar gärna nya maträtter, men rå köttfärs på macka är inget jag längtat efter. Då vore jag väl innerligt korkad om jag tillagade denna rätt till mig själv, när det är jag som bestämmer vad vi ska äta?

"Du är precis som Marie (Den förra, danska au pairen)! Hon åt heller aldrig hackepeter!" *djup suck*

Till lunch blev det pasta med skinksås, och till kvällsmat köpte vi nio minipizzor som vi ställde tio minuter i ugnen och avnjöt efter avklarade läxor. Vi åt fyra och en halv var, men nu snackar vi små pizzor! Jag hade lite extra vitlök på mina, vilket gjorde Tony mycket konfunderad... Enligt henne var det nästan i klass med när deras brasilianska au pair hade leverpastej på pannkakan. Så konstigt tyckte hon att det var!
Enligt mig var vitlök på pizza typ mer normalt än rå köttfärs på fralla!



Detta förklarar varför Tony alltid stoppar ner sina små fingrar i köttfärsen och blixtsnabbt för upp en klump till munnen, när jag står och lagar mat. Har alltid blivit så paff/småäcklad av denna handling att jag inte förmått mig att säga att så gör man inte. Nu vet jag bakgrunden!

Jag satt och kollade på nyheterna tillsammans med Hergen. Det är ett inslag från någon stor bilmässa, och de intervjuar en massa folk.
Plötsligt dyker Hans Fahlén upp i bild!


...och han blir intervjuad i ungefär 10 sekunder innan de går vidare till någon annan.
Jag blir lite paff, för Hans Fahlén har väl ingenting att göra på tysk tv heller? så jag säger "Det där var en svensk!".
Då säger Hergen "Hur vet du det? De dubbar ju alla som inte pratar tyska. Såg du det på munrörelserna eller?"
(Hehe, lite skillat det hade varit av mig i så fall!)
"Nej, han är programledare på svensk tv".
"oj"

Inlägget om Piratenpartei är aningens ironiskt skrivet, för er som kommenterat med konstiga kommentarer
(som jag tagit bort, hehe)!

Snart kommer ett roligare inlägg!
Under tiden kan ni få kolla på ett av mina blåmärken.

Men haha nej! Jag är verkligen inte den typen som beklagar mig över att ha ont... Verkligen inte! Skulle jag aldrig göra, ärligt asså!

Mina armar är så svaga att jag knappt orkar skriva på knapparna på det här tangentbordet... Jag hade inte nog kraft att dra ut lådan för att slänga mitt bananskal... Jag har krossade blodkärl runt hela höftpartiet... Jag har lårkakor och oräkneliga blåmärken på båda benen... Det gör ont... men jag skrattar... Huden är avsvedd från mina händer... Jag rör mig som en 90-åring runt i huset... Mina tår känns brutna...
Jag har gymnastiserat... Jag har stått på händer... Jag har svingat mig runt stänger... Jag har ramlat...
Nu har jag bara en sista fråga... Är det så här det känns att vara vältränad?

I Fredags hade jag gjort mig väldigt populär hos Tony. Vi hade hoppat på trampolinen, lekt hund och lekt sjukhus... Resultatet av detta var att Tony ville sova i mitt rum över natten.
Jag hade ingen bra anledning att säga nej, så vi bäddade åt henne bredvid mig säng, fast egentligen är jag inte alls speciellt begeistrad över att ha henne där. I tre veckor har mina rum verkligen varit mina, och ingen annan kommer någonsin upp hit. Det är rätt skönt, för här sitter jag ostörd och kan pyssla med vad jag vill. Jag har ju trots allt inte 168 timmars arbetsvecka!
Men på senaste tiden har Tony sökt sig hit upp, kommit och kollat vad jag gör på datorn, eller frågat om hon får titta på tv i mitt rum. 

I alla fall så bäddade vi åt Tony här...


Och jag tänkte att när hon går och lägger sig klockan åtta får jag väl helt enkelt sitta i mitt uppehållsrum så länge det går.. och sen smyga in till mitt sovrum när jag blir alltför trött...


Men helt utan förvarning hade hon ändrat sig, och somnade i alla fall i sin egen säng. Hurra!

Igår var jag med Hergen, Gwen och Tony till tjejernas kusiner i Potsdam utanför Berlin. Vi skulle fira dem för de fyllde år (tvillingar). Där fick jag träffa hela Claudias släkt, och alla var mycket trevliga. Jag pratade mest med hennes föräldrar... Hennes pappa frågade jättemycket om Sverige, och mamman var en sån där go' person!
Men jag fick reda på något annat som jag inte visste förut!
Claudia har kommit femma i nån riktigt stor cykeltävling... liknande tour de France, fast för damer. Och hennes bror Ingo Spelly kan ni googla på om ni vill. Han är alltså pappa till tvillingarna!
Här t.ex. kan ni läsa om honom http://en.wikipedia.org/wiki/Ingo_Spelly

Höll nästan på att få en chock också, för tvillingarnas mammas bror såg precis ut som Fredrik Reinfeldt! Det var lite läskigt tyckte jag...

Givetvis var tårtan fylld med konserverade körsbär. Vad annars?

Kommer ni ihåg bandet Architecture in Helsinki? De som alla älskade 2006 trots att de inte var bra?

Tycker ni att detta hus är vitt så ser ni rätt!



Tycker ni inte att det här huset är orange, så gå till doktorn, bums...



Och vem älskar inte dessa typiskt svenska, röda vykortsstugor... som för tankarna till nybakta kanelbullar och en blågul flagga vajandes i vinden en het sommardag!



Jag ska bilda ett bättre band som heter Architecture in Potsdam! Nån som kan manövrera ett instrument någorlunda som vill vara med??

När Tony har sina seglingslektioner på onsdagar oroar jag mig alltid för att jag för det första inte ska hitta till sjön, och för det andra att vi ska montera ihop jollen fel!
Det krånglar jämt med något och så ska det uppenbart vara...

Den här veckan var Tony en riktig lurifax. Vid lunch sa hon till mig att vi borde åka en halvtimme tidigare, för hon ville komma dit och ha allt i ordning i god tid. Men när vi väl skulle åka satte hon sig på tvären och ville INTE för sitt liv åka och segla.
Hon sa att hon måste göra klart läxorna som hon inte var färdig med, vilket normalt skulle vara ett giltigt skäl att stanna hemma, men en åttaåring har inte så mycket läxor och känner man Tony rätt så vet man att hon skjutit upp läxgörandet enbart för att slippa seglingen.
När jag då säger att vi måste åka i alla fall, slänger hon sig på sängen och störtgrinar! 75% av gångerna Tony grinar är det bara skådespel, så jag tvingade henne att packa sin ryggsäck och sa att vi skulle hjälpas åt med läxorna när vi kom hem.
Hon var jättesur när vi satte oss i bilen, men när vi kom fram till sjön var hon så pigg och glad som aldrig förr!

När hon väl kommit ut i jollen har jag alltid en och en halv timme på mig att bara koppla av, jätteskönt!
Då går jag oftast och sätter mig på en liten tom restaurang/bar där de säljer äcklig mat till skyhöga priser... Ta en titt på de här pommes fritesen till exempel... Skulle vara goda som de var, men för att äckla ner dem har de lagts i ett curryketchup-bad där de får simma runt fritt!

Men det är ändå värt att köpa någonting bara för att få sitta där, annars vet jag inte riktigt vart jag skulle göra av mig själv.
Så här ser utsikten ut därifrån jag brukar sitta...


Det gäller ju givetvis att utnyttja tiden också, så därför brukar jag alltid ha med mig någon typ av sysselsättning; oftast att läsa eller skriva. För det mesta blir det tysk grammatik, eller glosor :) ...men jag låtsas oftast att jag sitter och arbetar med något viktigt projekt, eller skriver på en ny roman.
Det känns lite mer sofistikerat så!

Detta är en jättehärlig stund när jag får sitta alldeles ostörd utomhus och bara ta det lugnt.
Efter det ska jollen monteras ner, och vi ska hitta hem!

Väl hemma kommer Tony på att hon var ledsen förut, så därför börjar hon åter tjuta så fort vi kliver innanför dörren. Nu är det för att hon måste göra läxor och kommer inte hinna titta på barnprogram innan hon går och lägger sig.
Klockan åtta korrekturläser jag hennes läxor och river sönder en tidning som jag lägger i en påse (vet inte vad hon skulle använda det till, men så skulle det i alla fall vara).
Sen när klockan är halv nio och jag säger att nu måste du i säng, så börjar hon grina hysteriskt igen och säger att hon har glömt kvar en dikt i skolan som hon ska kunna utantill i morgon!
Ehhh, jaha?!
"Jag måste skriva av den hos en kompis, följer du med?" säger hon till mig då. Så halv nio slänger vi oss i bilen och drar iväg till någon av hennes klasskamrater... Innan vi har fått dikten fotokopierad har vi varit hemma hos tre andra åttaåringar och jag har kört runt ett visst antal varv i hela byn.
När vi efter kl. 21 stegar in genom dörren möts vi av Hergen som skiner upp i ett stort leende. Han är i telefon med Claudia, eftersom han kommit hem och mötts av ett totalt ödelagt hus, en timme efter Tonys läggningstid! Först hade tanken slagit honom att vi kunde ha krockat på väg hem från seglingen, men det gick ju inte eftersom flytvästen hängde på tork... och då kunde han inte begripa vad det var för problem som hade uppkommit och gjort att ingen av oss var hemma!
Han kunde se att jag hade försökt ringa honom, men när han hade ringt mig tillbaka hade det skrålat från köket, så det hade inte gått att få tag på oss. (Till mitt försvar angående mobiltelefonen kan jag säga: Jag trodde aldrig att vi skulle vara borta så länge, eftersom Tony frågade om jag ville följa med henne, så borde det ha varit gångavstånd dit vi skulle, om man tänker lite logiskt)

Slutet gott, allting gott i alla fall.. Hoppas bara nästa onsdag blir lättare!

...med dessa brudar som går i min parallellklass, och alltså har vi rast samtidigt! Den ena kommer från någonstans i Afrika och den Andra kommer från Mexiko, precis vid gränsen till Texas...
De är jättetrevliga!

Denise t.h. bor bara två kvarter från skolan, så det skulle va jättepraktiskt att följa med henne hem någon dag efter skolan om jag har ledigt då.
Höll på att få en smärre chock när jag fick reda på att båda två snart kommer fylla 30!! Jag skulle lätt ha kunnat placera in dem på ett gymnasium (om man går efter utseendet alltså)!

Finns Twix White också i Sverige?
Den säljs här och gör att jag äter en alltför oförnuftig diet, men den är så otroligt god!! Det perfekta godiset på alla sätt; 32% kolakräm och 35% vitt chokladöverdrag. Varje förpackning innehåller 7% av dagsbehovet kalorier, och är dessutom fri från färgämnen! Allt detta kan man läsa sig till på förpackningen...
Det enda som stör mig något vansinnigt är att det även står "Limited Edition"! Måste därför skynda mig att äta massor innan de här godsakerna tar slut...!


Kommer ni ihåg när Twix fortfarande hette Raider? Jag visste inte ens att det var samma godis. Jag var bara 10 år när namnet byttes ut, och därför kunde väl min kropp inte hantera att ta emot så mycket fakta kan jag tänka mig...
I Tyskland genomfördes en raklamkampanj med dessa slagord "Raider heißt jetzt Twix, ... sonst ändert sich nix", om någon var intresserad av att veta det alltså :P

...är det alltid hetast trafik på just tisdagar?
För övrigt i Tyskland är trafiken bra mycket intensivare här... vägar som skulle vara 50/70 i Sverige är alltid 100.
Reglerna som gäller är 50km/h inom byar och städer, överallt annars är det 100km/h, om ingen annan skylt syns, och om man inte kör på autobahn, för där är det fri hastighet.
Jag kör på Autobahn varje vardag till skolan, och på tisdagar är det KÖ!!


Som ni ser sitter man väldigt högt upp i min bil, det ger nästan lite lastbilskänsla :)
Oroa er inte, jag tog inte den här bilden själv... Jag hittade den på internet, men det ska i alla fall vara väg A4 (samma som jag åker)!

Ibland dyker fartkameror upp, men det är inget problem för Hergen har sagt att den inte registrerar om man kör i 15km/h över det som är tillåtet. Alltså tycker folk här att man är dum i huvudet om man kryper ner i 75km/h framför en kamera på en 80-väg, när det GÅR att köra 95km/h och ändå slippa undan!

Idag åker min bästa tyska kompis till Norge som au pair :( ...fast kul för henne säkert!


Igår kl. 22 tittade hon in till mig en halvtimme för att prata lite och låta mig skriva i hennes "mina vänner-bok". (Ni vet en sån som man hade när man var liten, men som bara fyra personer orkade skriva i)

I lördags hade hon bjudit sina bästa vänner (inkl. mig) på avskedsparty, och det var mycket trevligt! Vi åt hemgjord pizza och glass med konserverade körsbär (i Tyskland har konserverade körsbär ungefär samma status som färska jordgubbar i Sverige). Jag åt mest glass och inte så många körsbär, men pizzan var god!
Dessutom fick jag träffa lite trevligt folk. Alla var uppklädda utom en, så hon såg lite smått missanpassad ut. Antagligen hade hon inte förstått att det var en klä-upp-sig-fest, utan snarare en sitta-hemma-hos-en-kompis-afton... Hon åkte i alla fall hem ganska tidigt. Vi andra var kvar tills vi höll på att somna i soffan. Halv fyra stegade jag in genom dörren här hemma, och morgonen därpå var Claudia mycket imponerad av att jag gick upp redan kl. 10.
Hon hade nämligen lovat att väcka mig till kvällsmaten om jag fortfarande sov då :P

Här är jag och min vän Severine. Hon ser SÅ liten ut på bilden, men så liten är hon faktiskt inte i verkligheten. Hon måste ha krympt ihop sig på nåt märkligt sätt...


Severine är jättehärlig, hon älskar teater och är en riktig sån där finkulturtyp! I kroppsrörelser påminner hon jättemycket om hon som spelar Hermione i Harry Potter, men på just den här bilden blev hon väl inte riktigt till sin fördel... Fler foton kommer nog efter nästa helg, för då ska vi hitta på nåt kul tillsammans :)

Direkt när Laura trädde in in rummet tänkte jag att det typ var en Marilyn Manson-kopia, men hon var så himla rolig. En sådär störtskön typ som är lite annorlunda. Här är hon och Svenja på bild...




Och uppenbarligen bor det en till sjysst tjej i Rötgesbüttel, som heter Lottie... Hon tycker att allting är toppen...! Man kan bara börja prata om vad som helst, och så häver hon ur sig hur fantastiskt underbart det är, hehe!
Fatet med snacks tyckte hon uppenbarligen också om :P

För en timme sen var jag på ett strålande humör!
...och när man är så där sprudlande utan anledning vill man ju att alla andra ska vara det också, så att man kan fortsätta vara samma goa glada människa.
Tyvärr var resten av familjen Spelly på vanligt humör, och det smittade av sig på mig, så nu är jag också som vanligt igen...

Jag ska nog lägga mig innan jag riskerar att det vänder för mycket åt andra hållet... fast å andra sidan har jag kanske lust att sitta här uppe alldeles för mig själv och känna mig nedrigt sur och tjurig, och tänka riktigt elaka tankar om alla andra medan en bister stämma skrattar rått i mitt huvud!

Kanske sa jag faktiskt bara!
Natti-natt <3