Vilken enorm tur jag hade...
...att jag bosatte mig just här, i detta hus på denna fläck med just dessa tre underbara personer!
Igår var första dagen på länge som det faktiskt kom någon form av nederbörd. Det var inte snö och inte manna, men gammalt vanligt hederligt regn.
Dom och jag hade bestämt redan dagen innan att vi skulle öva frisbee på gräsplanen utanför där vi bor, och vädret var ingenting vi bangade för, så efter en timme kom vi tillbaka in och såg ut som om någon bryskt hade slängt ner oss i poolen (inte för att vi har någon, men...) Kul var det!!
Kolckan åtta kom Alec in i köket och berättade att han bjudit in fyra polare till klockan nio, och att de skulle gå vidare till en hemmafest senare. "Du kan säkert också komma med om du vill!"
Så jag drog på mig festutstyrsel och vi fem begav oss i taxi till huset lite längre bort där jag inte kände någon. Det var stört roligt, för det verkade som att ingen kände någon, och att alla som var där hade blivit ditdragna av någon som känner någon som känner någon...
Det var Alecs irländske kompis som var bekant med födelsedagsbarnets huskamrat, men alla var precis lika välkomna! Födelsedagsbarnet hette Nick och hade flyttat hit från Chicago för tre år sen. Det visade sig att vi hade hamnat på ett party i musikerkretsar, för tre stycken tog upp gitarrerna och började lira och sjunga tillsmmans, riktigt bra. Senare på kvällen drog Nick fram en flöjt och det kom fram att han var flöjtlärare. Udda, eller!? Det var hur som helst en otroligt kul kväll.
Vaknade på mycket gott humör i morse! Det enda jag bittert ångrar är att jag inte tog några bilder...
Igår var första dagen på länge som det faktiskt kom någon form av nederbörd. Det var inte snö och inte manna, men gammalt vanligt hederligt regn.
Dom och jag hade bestämt redan dagen innan att vi skulle öva frisbee på gräsplanen utanför där vi bor, och vädret var ingenting vi bangade för, så efter en timme kom vi tillbaka in och såg ut som om någon bryskt hade slängt ner oss i poolen (inte för att vi har någon, men...) Kul var det!!
Kolckan åtta kom Alec in i köket och berättade att han bjudit in fyra polare till klockan nio, och att de skulle gå vidare till en hemmafest senare. "Du kan säkert också komma med om du vill!"
Så jag drog på mig festutstyrsel och vi fem begav oss i taxi till huset lite längre bort där jag inte kände någon. Det var stört roligt, för det verkade som att ingen kände någon, och att alla som var där hade blivit ditdragna av någon som känner någon som känner någon...
Det var Alecs irländske kompis som var bekant med födelsedagsbarnets huskamrat, men alla var precis lika välkomna! Födelsedagsbarnet hette Nick och hade flyttat hit från Chicago för tre år sen. Det visade sig att vi hade hamnat på ett party i musikerkretsar, för tre stycken tog upp gitarrerna och började lira och sjunga tillsmmans, riktigt bra. Senare på kvällen drog Nick fram en flöjt och det kom fram att han var flöjtlärare. Udda, eller!? Det var hur som helst en otroligt kul kväll.
Vaknade på mycket gott humör i morse! Det enda jag bittert ångrar är att jag inte tog några bilder...
Kommentarer
Postat av: Rögardt
Vilken kul kväll!!! Alltid roligt med nya bekantskaper : )
Trackback