Min bronsbrosch
Säkert är det någon av er som undrar hur det gick på friidrottstävlingen i söndags som jag var anmäld till... En kort sammanfattning skulle vara att det inte gick så bra, men att det var kul i alla fall!
Vi var enbart fyra tjejer som deltog i min åldersklass, och därav kom jag trea, så jag fick en bronsbrosch med motiv "Ekblad och ekollon". Ska jag definitivt ha på mig någon gång om jag blir bjuden på scout-middag :)
Höll på att dö av törst sen!
Vi skulle luncha på restaurangen som låg bredvid idrottsplatsen, och alla som var med från vår klubb sa "ah, men jag tar en pommes frites-tallrik" och så blev det att alla tog varsin sådan.
Servitören kom då in med varsin megastor tallrik pommes utan något annat som helst. Dessutom var det ingen som beställde in något att dricka, så vi satt bara där och knaprade i oss våra goda, salta strips!
TÖRSTIG!! ...men man ville ju liksom inte verka konstig och säga "ursäkta, men kan jag få något att dricka" när ingen annan gjorde det! (till saken hör väl att Hergen betalade min mat)
så resten av dagen hade jag huvudvärk (fy bubblan, säger jag bara)!
Trots det ställde vi upp i familjestaffetten på slutet, och det var riktigt kul! Vi kom tvåa i klassen "oäkta familj" då jag fick ta mammarollen i stället för Claudia som var på jobb. Min roll blev att slå iväg en badboll med ett basebollträ, som om det vore en hockeyklubba med puck. Första slaget blev i totalt fel riktning, så jag höll på att kollidera med en tant som uppenbarligen kunde hålla sig på sin egen bana :P
Och jag blev kändis på idrottsplatsen. Folk ville prata med mig för att jag kom från Sverige och berätta att de kände någon som bodde i Malmö, Västerås eller liknande. (Har ni förresten tänkt på att om någon som inte vet hur man säger å eller ä, ska säga Västerås, så låter det precis som om de säger "vass terass". Det är roligt!)
När jag tog emot priset så ropade de ut i högtalaren att "Vi har internationellt besök här idag. Sofia här kommer från Sverige!!".
Visste inte riktigt vad jag skulle göra när allas blickar riktades mot mig så jag vinkade lite segervisst, som om jag vore värsta coola bruden. Haha.
Fast det var nog bara jag som fattade ironin i det...
