Ni visste väl det...
...att jag inte skulle kunna hålla mig borta från min blogg innan jag åkte till Tyskland!?
Idag lät jag min mamma spendera lite kvalitetstid med mig, så vi åkte till skogen för att plocka blåbär!
Så här såg det ut när jag precis hade börjat plocka i min röda hink.
Mamma gjorde den där grejen som man gör med småbarn, och höll båda hinkarna bakom ryggen, så att jag fick peka på en arm... Då fick jag den röda hinken och hon fick den vita. Jiiiihooooo!
Mamma hade röd jacka på sig, så jag kunde hela tiden se var hon var. Praktiskt!
En gång gallskrek hon ut i tomma luften "SOOOOFIIIIAAA" för att hon var rädd att jag hade försvunnit... jag hade nämligen en grön tröja på så jag var mycket svårare att få syn på!
Om ni tittar jättenoga kanske ni kan se mig i den här bilden... det är lite svårt, men kolla långt till höger...
Precis, ni såg mig inte... Om ni gjorde det så är det läskigt, för det var jag som tog bilden!
Vem var det som stiftade uttrycket "Bland kottar och bär"? Astrid Lindgren? Ibland har man faktiskt användning för det.
När jag satt i godan ro och plockade märkte jag att några bär var missformade. Undrar om blåbär också kan få fel antal kromosomer som vi människor kan??
Ett ljud i skogen gjorde mig rädd... so I hid behind a tree...
...men det var ingen björn i skogen som kommit för att äta upp mig! Puh!
Det här är mina bär! Det syns på min blick.. Tro inte att du kan komma och inkräkta i min hink, för det är mina bär... ingen annans... bara mina bär!
I Finland heter hink fortfarande spann. Spann! Det ordet som man använde på 700-talet före Kristus i Sverige! Det använder de i Finland NU!
När jag skulle gå hem var min hink tipsy (halvfull)! Nu har min hink inga fötter... men jag säger bara det, att OM hon hade haft fötter, då hade hon definitivt varit rund under dem!
Det värsta med att plocka blåbär är att man får röda fingrar...
Så såg i alla fall mina händer ut! Nu undrar ni väl hur jag har tagit kortet, och det kan ni ju fundera på...
Några bär la vi i plastglas och fryste in i stora frysen i magasinet, för de är för skrymmande att ha här inne i den lilla frysen. Då får vi inte plats med köttfärs och broccoli och sånt som vi behöver!
Med de andra blåbären åt vi efterätt (eller det hade varit en efterrätt om vi hade ätit det efter en annan måltid i alla fall)... och jag bakade muffins! De blev jättefina och toppiga. Den här muffinsen fick sin första utomhusvistelse, och dog ung och lycklig!
Idag lät jag min mamma spendera lite kvalitetstid med mig, så vi åkte till skogen för att plocka blåbär!
Så här såg det ut när jag precis hade börjat plocka i min röda hink.
Mamma gjorde den där grejen som man gör med småbarn, och höll båda hinkarna bakom ryggen, så att jag fick peka på en arm... Då fick jag den röda hinken och hon fick den vita. Jiiiihooooo!
Mamma hade röd jacka på sig, så jag kunde hela tiden se var hon var. Praktiskt!
En gång gallskrek hon ut i tomma luften "SOOOOFIIIIAAA" för att hon var rädd att jag hade försvunnit... jag hade nämligen en grön tröja på så jag var mycket svårare att få syn på!
Om ni tittar jättenoga kanske ni kan se mig i den här bilden... det är lite svårt, men kolla långt till höger...
Precis, ni såg mig inte... Om ni gjorde det så är det läskigt, för det var jag som tog bilden!
Vem var det som stiftade uttrycket "Bland kottar och bär"? Astrid Lindgren? Ibland har man faktiskt användning för det.
När jag satt i godan ro och plockade märkte jag att några bär var missformade. Undrar om blåbär också kan få fel antal kromosomer som vi människor kan??
Ett ljud i skogen gjorde mig rädd... so I hid behind a tree...
...men det var ingen björn i skogen som kommit för att äta upp mig! Puh!
Det här är mina bär! Det syns på min blick.. Tro inte att du kan komma och inkräkta i min hink, för det är mina bär... ingen annans... bara mina bär!
I Finland heter hink fortfarande spann. Spann! Det ordet som man använde på 700-talet före Kristus i Sverige! Det använder de i Finland NU!
När jag skulle gå hem var min hink tipsy (halvfull)! Nu har min hink inga fötter... men jag säger bara det, att OM hon hade haft fötter, då hade hon definitivt varit rund under dem!
Det värsta med att plocka blåbär är att man får röda fingrar...
Så såg i alla fall mina händer ut! Nu undrar ni väl hur jag har tagit kortet, och det kan ni ju fundera på...
Några bär la vi i plastglas och fryste in i stora frysen i magasinet, för de är för skrymmande att ha här inne i den lilla frysen. Då får vi inte plats med köttfärs och broccoli och sånt som vi behöver!
Med de andra blåbären åt vi efterätt (eller det hade varit en efterrätt om vi hade ätit det efter en annan måltid i alla fall)... och jag bakade muffins! De blev jättefina och toppiga. Den här muffinsen fick sin första utomhusvistelse, och dog ung och lycklig!
Kommentarer
Trackback
