Sofia

Har suttit ett tag nu och pysslat med design till bloggen, trots att jag inte tänkte "inviga" den förrän jag flyttar till Tyskland om en månad...
Så detta är bara ett testinlägg! 

Dock delar jag gärna med mig av minnet efter den odrägliga varelse som förstörde min förmiddag. Historien var denna:
En äldre man har precis betalat sina varor i kassan, och frågar om han får växla pengar. Givetvis får han det, och jag mottar en fryspåse med enkronor uppblandat med gamla kaksmulor. Farbrorn verkar förarga sig något över att jag kontrollräknar kronorna medans de fortfarande ligger kvar i påsen utan att ta ut dem, så han förtydligar flera gånger att det ÄR femton kronor.
- Vill du ha en femma och en tia då? säger jag, medans jag sållar ut kronorna bland de krossade kakorna.
- Nej, jag ska ha en sidel, säger farbrorn.
- En vad?
- En sidel! En selma!
- Vill du ha en sedel? Men du har ju bara femton kronor, svarar jag och tänker att jag inte riktigt fattar galoppen här.
- Ja, ge mig en sån nu då!
- Njaej, du får nog nöja dig med en tia och en femma... Det är femton kronor, lika mycket som du gav mig, säger jag. Den minsta sedeln vi har är ju värd tjugo kronor!
- Har ni slutat med femtonkronorssedlar i den här affärn! utstöter farbrorn chockartat.

Jag gör mitt bästa för att inte le i mjugg när jag får en medlidande blick från tanten som nu vänt sig om för att lyssna till vår konversation.

- Men vad är det du menar? Vill du ha ett presentkort eller en check? frågar jag den äldre mannen.
- NEEEJ! Jag ska växla till en sidel!! Farbrorn tycker nu att jag är helt kockobello, så han säger till mig på skarpen.
Det här ska jag anmäla! Du har ju uppenbarligen ingen koll!
- Vänta lite så ska jag höra med de andra i personalen om de förstår vad du menar, säger jag i trevlig ton.
- Nej, nu går jag! svarar gubben tillbaka.
- Men om du väntar lite så kanske du kan få det du vill, säger jag i inte längre så trevlig ton. Så gubben står kvar.

Både Johan och Patrik dyker upp på en gång. Gubben börjar förklara vad han vill, och ser ut som om han förväntar sig att de båda ska ge mig ett kok stryk för att jag inte gjort honom till viljes.
- Jag vill ha en sidel!
- En cider?
- Nej, en Selma.
- Du vill växla till en tjuga alltså, säger Johan och tar fram en tjuga.
- Ja! Precis en sån är det jag ska ha, utropar gubben. Förstår du det nu? säger han och spänner ögonen i mig! 
Han lämnar över femman och tian som han bytt till sig av mig, och tar förnöjt emot tjugolappen.
- Men det här är ju bara femton kronor, upptäcker Johan.
- Ja, men det var ju HON som gav det till mig, säger gubben och riktar ett anklagande finger mot mig.

Johan måste då repetera det som jag precis hade sagt, att tjugo kronor är den minsta sedeln som finns, och att han behöver fem kronor till.
- Jah, det kan du väl få, svarar gubben då som om det vore den lättaste och självklaraste saken i världen!! och plockar mycket riktigt ut en femma till ur plånboken. Vad gör man inte för att bli av med de här dumskallarna? såg han ut att tänka...