Sofia

Förra helgen var jag helt spontant och hälsade på min syssling Linne som sedan fyra år tillbaka bosatt sig i Köln. Vi hade tidigare gjort upp att när båda ändå bor här i Tyskland så måste vi ju ses någon gång, men så har tiden flugit förbi och det har varit det ena med det andra, så det hade helt enkelt inte blivit av tidigare.

Tågbiljetterna var sviiiinigt dyra, så Claudia och Hergen föreslog att jag skulle anmäla mig till en Mitfahrzentrale. Det är ganska vanligt i Tyskland att man anmäler sig på en hemsida vart man ska åka och när, och så ser man om det finns någon som har tänkt sig att åka samtidigt som en själv. I så fall  delar man helt enkelt bil med främmande människor och bensinkostnaderna delas upp mellan dem som åker med.

Min chaufför hette Fabian och körde en Audi A6. De andra två som också "bokat plats" var också hyggliga typer, så resan gick bra men lite väl så snabbt tyckte jag nog när det drog på i över 200km/h.

Väl framme i Köln möttes jag av Linnea som bor på gångavstång från tågstationen.


Eftersom hon studerar till läkare har hon lånat ett skelett av sin kompis, som står inne på hennes rum. Men det är ingen riktig döding, det är en konstgjord.


Det var roligt att prata med Linnea, för vi båda har samma problem... dvs. att vi glömmer bort svenska ord, eller blir osäkra på om man har sagt rätt, eller helt enkelt förtyskar ett ord, så att man kan få ur sig det man vill säga.
När jag ringde upp Linnea och sa att jag var framme, så sa hon "Oj, då måste jag lägga på ett kol... (tvekan)...eller vad faan det heter!" Jag fick då senare berätta att hon sagt rätt, hehe.
Vid middagsbordet den kvällen behövde jag verkligen det svenska ordet för "gegenseitig" men kunde inte för mitt liv komma på vad det hette... Var därför tvungen att säga det på tyska, så att vi kunde förstå varandra, och vi började tvivla på om det ens fanns ett svenskt ord för det..?
Nåväl, vi bytte ämne och pratade om något annat, och så efter fem minuter slog det mig som en blixt från klar himmel! "Ömsesidigt" heter det ju på svenska, men jösses vilket konstigt ord!
Nästa morgon bad Linnea mig ta ut "saften" ur kylskåpet som vi skulle ha till frukosten, men hon menade ju givetvis juicen, då juice heter saft på tyska.
För övrigt överväger jag att låta mig sättas i karantän när jag kommer hem, så att jag inte kläcker ur mig en massa skumma meningar... fast samtidigt vill jag ju också vara med och fira julafton!

På söndag förmiddag gick vi och träffade Philip på ett café, och jag beställde varm choklad med after eight-smak, bara för att jag aldrig sett det på någon meny förut, och det vore ju tråkigt att missa den chansen!
Det smakade jättemycket mint! Kolla hur mögelgrönt och gammalt det ser ut efter att ha rört runt lite...



Efter brunschen drog vi upp i tornet till domkyrkan i Köln. Det var högt, det var jobbigt och det var tusen gånger fler trappsteg än upp till kvarntorpshögen. Lite läskigt var det att gå medan någon främling flåsade utmattat som en tok i nacken.
Väl uppe var det toppen (ursäkta den gamla torra ordvitsen)!


Det där röda är taken till stånden på julmarknaden om det är någon som undrar.