Knäckt
Har gjort knäck, medans Tony var och lekte hos en kompis. Tyckte det var bäst att passa på när hon var borta, för det brukar ändå gå tillräckligt snett när jag själv lagar knäck ensam...
Först behövde jag pumpa cykeln, men jag vred upp fel mutter på framhjulet, så all luft pyste ut. Bra början, men efter lite slit var däcket körvänligt igen.
I affären fick jag fråga extra efter små bakformar, eftersom man i Tyskland inte gör knäck och sånt. (Hade redan frågat i affären i Rötgesbüttel, men där fanns inga)
Tanten gick och letade, och hittade till slut formar för bullar. Jag sa att jag behövde likadanda fast mindre, och tanten tog då fram ett par små i aluminium. (Alltså såna som man har till ischoklad...) Tänkte att de fick duga tills jag såg att det fanns en enda förpackning kvar med små formar i papper långt in på hyllan. Jag förklarade att det var sådana formar jag hade sökt!
Tanten som hade hjälpt mig var då tvungen att avråda mig ifrån att köpa dem, eftersom hon kunde inte förstå vad man skulle använda dem till. "De där viker sig om du lägger i tryfflar".
Jag sa då igen att jag hade hittat vad jag letade efter, och så bar det av hemåt.
Nu har jag för första gången lagat knäck på spisen. Brukar annars alltid göra det i micron, men eftersom det är mer regel än undantag att det blir en brun kletig översvämning, kände jag att risken var ganska stor att jag skulle behöva torka upp rykande het knäcksmet med trasa. Hade ingen lust med det.
Att laga knäcken gick bra, och den blev god.
...men lite mjuk, eftersom jag var tvungen att gå och hämta Tony i sporthallen innan den hunnit koka till sig. Fick med mig en sked med stelnad smet ut av bara farten, så Svenjas mamma var tvungen att fråga vad jag gjorde ute med en sked i handen?! Som om det vore något konstigt med det...?
Ingen annan än jag har smakat av knäcken! De tror kanske att jag bara har lagat den till mig själv. Det har jag inte, den är till för alla... men så länge jag inte säger något är den ju så gott som min egen. Typ.
*skrattar ondskefullt*
Först behövde jag pumpa cykeln, men jag vred upp fel mutter på framhjulet, så all luft pyste ut. Bra början, men efter lite slit var däcket körvänligt igen.
I affären fick jag fråga extra efter små bakformar, eftersom man i Tyskland inte gör knäck och sånt. (Hade redan frågat i affären i Rötgesbüttel, men där fanns inga)
Tanten gick och letade, och hittade till slut formar för bullar. Jag sa att jag behövde likadanda fast mindre, och tanten tog då fram ett par små i aluminium. (Alltså såna som man har till ischoklad...) Tänkte att de fick duga tills jag såg att det fanns en enda förpackning kvar med små formar i papper långt in på hyllan. Jag förklarade att det var sådana formar jag hade sökt!
Tanten som hade hjälpt mig var då tvungen att avråda mig ifrån att köpa dem, eftersom hon kunde inte förstå vad man skulle använda dem till. "De där viker sig om du lägger i tryfflar".
Jag sa då igen att jag hade hittat vad jag letade efter, och så bar det av hemåt.
Nu har jag för första gången lagat knäck på spisen. Brukar annars alltid göra det i micron, men eftersom det är mer regel än undantag att det blir en brun kletig översvämning, kände jag att risken var ganska stor att jag skulle behöva torka upp rykande het knäcksmet med trasa. Hade ingen lust med det.
Att laga knäcken gick bra, och den blev god.
...men lite mjuk, eftersom jag var tvungen att gå och hämta Tony i sporthallen innan den hunnit koka till sig. Fick med mig en sked med stelnad smet ut av bara farten, så Svenjas mamma var tvungen att fråga vad jag gjorde ute med en sked i handen?! Som om det vore något konstigt med det...?
Ingen annan än jag har smakat av knäcken! De tror kanske att jag bara har lagat den till mig själv. Det har jag inte, den är till för alla... men så länge jag inte säger något är den ju så gott som min egen. Typ.
*skrattar ondskefullt*
Kommentarer
Trackback
